Advent - en ljus högtid
i en mörk tid


Dagarna är korta i slutet av november och mörkret tätnar allt mer. Passande nog är första advent helgen då vi tänder hela Sverige med adventstjärnor och ljusstakar. Sederna och traditionerna har ändrats genom åren, men så väl idag som i äldre tider fungerar första advent som en upptakt till den annalkande julefriden.


Första söndagen i advent inleder det nya kyrkoåret och är en av våra största kyrkogångsdagar. Det är dagen då besökarna unisont klämmer in i Abbé Voglers klassiker ”Hosianna Davids son” och Frans Mikael Franzéns pampiga psalm ”Bereden väg för Herran” från 1812.

I det gamla bondesverige utmärkte emellertid denna kyrkosöndag sig inte nämnvärt från övriga. Förmodligen är det den musikaliska och ljusa inramningen som växte sig stark i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som gett den en skjuts. Betänk att för inte så länge sedan var ljus ingen självklarhet och första advent är en helg då det tänds extra många levande ljus i kyrksalarna. De fyra adventssöndagarna har alla sin egna karaktär och tema, och fungerar likt fyra trappsteg mot julen.

 

Advent i äldre tider

Advent kommer från latinets Adventus (Domini ) och betyder ankomst, Herrens ankomst. När kristendomen och dess traditioner introducerades i Sverige infördes julfastan, vilken adventsfirandet härstammar från. Ursprungligen var julfastan en spegling av påskens fasta och bestod av 40 dagar. Redan under 1000-talet fastslogs emellertid fastedagarna till fyra veckor och fick benämningen advent, adventsfasta. Begreppet julfasta har levt kvar parallellt med adventsfastan och i den ortodoxa traditionen tillämpas den fortfarande på vissa håll, om än inte i lika sträng form som den vid påsk.

Under fasteperioden rådde återhållsamhet i fråga om mat, dryck och festligheter. Kötträtter skulle exempelvis helt undvikas och bröllop var länge förbjudna. Fastan var en förberedelse, en väntan på den stora högtiden.

 

En försmak av julen

Första advent är för många själva upptakten till de stundande julhelgerna. Julförberedelserna och inköpen accelererar och runt om i landet dukar krögarna upp sina dignande julbord. Det är också nu som hela Sverige smyckas av lysande adventsstjärnor och ljusstakar, uppbackade av kommunala julgranar och affärsgator klädda i festskrud.  Julskyltningens storhetstid är kanske över, men spelar alltjämt en roll framförallt i landets mindre städer och har definitivt bidragit till att sprida ett skimmer över dagen. Idag pyntas affärerna redan i november, men tidigare var det mer strikt första advent som gällde. Även julmarknader av olika slag brukar förläggas runt första advent och det börjar frossas med lussekatter, pepparkakor och glögg.

För barnens del börjar den förväntansfulla nedräkningen till julafton den 1 december då de öppar den första luckan i sina julkalendrar, andra tänder sina datumljus. Julkalendern, eller adventskalendern har sitt ursprung i 1880-talets Tyskland, där en mamma ville göra väntan fram till jul lättare för sin son Gerhard. Hon ställde i ordning en färgglad kartong med 24 kakor där den lille pojken sedan fick äta en kaka om dagen fram till jul. Många år senare när denne Gerhard Lang blivit delägare i ett tryckeri mindes han detta, vilket inspirerade honom att trycka den första julkalendern. I Sverige utgavs den första kalendern 1932 på initiativ av Henny Mörner på Sveriges Flickors Scoutförbund.

 

Förberedelsetid

Mycket av det vi förknippar med advent var för mindre än hundra år sedan okända fenomen, däremot är advent som en upptakt inför julen inte något nytt. Julförberedelserna påbörjades förr många gånger långt före jul. Bland det allra första man gjorde var att ysta julosten, vilket ofta skedde redan under hösten då mjölken var rikast på ostämnen. Runt första advent tilltog aktiviteterna. Det var bland annat nu som det var dags att brygga julölet, som var av stor vikt att det blev bra. Senast på Annadagen, den 9 december, skulle julölet vara färdigbryggt. I gamla almanackor hade dagen till och med en symbol i form av en kanna, och det är här uttrycket ”Anna med Kanna”  härstammar från. Att brygga öl var en invecklad procedur som krävde en hel del omsorg och det sköttes som så mycket annat i regel av kvinnorna. På Annadagen skulle också lutfisken läggas i blöt för att bli färdig till jul. Lutfisken har mycket gamla anor i vårt land, bevarade handlingar beskriver den som festrätt redan under medeltiden och den åts inte som nu enbart vid jul. På många ställen var det en vanligt festrätt vid högtider som påsk, midsommar samt vid begravningar.

Slakten i det gamla bondesverige började redan under hösten, dels för att djuren var feta men framförallt för att slippa föda dem längre än nödvändigt. Den viktigaste slakten väntade man däremot med till ungefär tre veckor före jul, på vissa håll något längre. Julslakten var en stor händelse och en försmak på allt gott som snart stundade. Förutom själva slakten, som ofta kunde vara ofantligt grym, krävdes det en enorm arbetsinsats med att ta vara på allting. Även här var det kvinnorna som stod för det mesta av arbetet. Huvud, inälvor, fötter och annat som vi idag kan finna ganska motbjudande användes på olika sätt. Det gjordes korv, sylta, pölsa, revben, blodpalt, lungmos och mycket annat. Istret smältes ner till flott. Däremot är julskinkan så som vi känner den en modernare företeelse, en del av fläsket kokades och åts till jul men det mesta saltades ned för att ätas långt senare. Det feta spadet från koket användes till "dopp i grytan".

Den många gånger ansträngda och inte sällan direkt fattiga tillvaron fanns hela tiden i medvetandet och även om mycket av maten var till för julens festligheter, så sparades mat på olika vis för att det skulle räcka under våren. Vidare skulle de allra fattigaste ha sin beskärda del av julmaten, vilket också gällde kyrkfolket och socknens soldat.

 

Mer än bara mat

Runt advent eller något senare var det dags att stöpa ljus och dra i gång det stora och viktiga julbaket. Förr om åren bakade man ytterst sällan, vilket gjorde det till ett enormt projekt. Brödet skulle räcka långt in på våren eller i vissa fall ända fram till försommaren. Fanns tid och resurser skulle det helst också sys nya kläder till gårdens folk, dessa tog man sedan fram lagom till jul. Detsamma gällde julbonader av olika slag. Inomhusmiljön i landets stugor och gårdar var långt fram i tiden kal och grå och för att göra hemmet gladare sattes granna bonader upp på väggarna runt jul. De bibliska motiven dominerade helt och var ofta gjorda av någon skicklig bygdekonstnär. I de fattigare hemmen kunde en sjal, ett kulört tygstycke eller målat papper användas som stämmningshöjare.

 

Om Anders braskar

En annan företeelse runt advent var att spå julvädret, och det gjorde man framförallt på Andersdagen den 30 november. De flesta har väl någon gång hört den välkända ramsan "Om Anders braskar, ska julen slaska. Men om Anders slaskar, ska julen braska". Mindre känt är att man i södra Sverige hade en motsatt princip som löd "Där Anders lägger sin hatt, där ligger den till Frue natt". Det vill säga, så som vädret är på Andersdagen ska det bli fram till Jungfru Marie Bebådelsedag (25 mars).

Klemens dag den 23 november har också varit en klassisk spådag. Det är ett latinskt namn vars betydelse tolkats som "Den milde", och om Klemens är mild, blir vintern mild. Men om det fryser runt Klemens dag eller kring Katarinas dag (25 nov) och särskilt om båda dagarna "klämmer ihop", då blir det en hård vinter. Namnet Klemens är inte särskilt vanligt i Sverige idag, men förekom tämligen ofta under medeltiden.

 

Adventsstjärnan

Den populära adventsstjärnan är en relativt modern företeelse. Den skall ha kommit till Sverige första gången 1912 då den tyskfödda professorskan Julia Aurelius tog med sig en så kallad moravisk eller herrnutisk adventsjärna som lysningspresent till Lund. Traditionellt består en moravisk stjärna av 17 fyrkantiga och 8 trekantiga spetsar som sätts samman till en strålande stjärna.

Traditioners ursprung är ofta svåra att klargöra, men om adventsstjärnan känner vi till en hel del. Bakgrunden till stjärnan går tillbaka till början av 1800-talet och har som så mycket annat sitt ursprung i Tyskland. Den lilla staden Herrnhut med sin evangeliska församling i delstaten Sachsen brukar ofta nämnas som dess födelseort, men egentligen kommer den från ett av rörelsens internat i samhället Niesky, en bit norrut. Historien lär ha börjat under en geometrilektion när läraren skulle förklara vad en polyed var, skolpojkarna fick då tillverka egna polyeder i papper och foga samman dem till en stjärna. 1821 firade internatet i Niesky 50 år och som en del i firandet hängdes en stor lysande stjärna med 110 spetsar upp utanför skolbyggnaden. Detta spreds sig efter en tid till internat i Neuwied, Königsfeld im Schwarzwald och Kleinwelka och utvecklades till en lekfull tävling om vilka som kunde göra de vackraste stjärnorna. Stjärnans koppling till advent skulle dock dröja en tid och det var i de Herrnhutiska brödraskapen denna tradition föddes. Adventshögtiden och Betlehemsstjärnan hade en stor symbolisk betydelse för församlingen och 1867 lät Hermann Bourquin, som varit elev i Niesky, tillverka en stjärna som han gav till sina föräldrar att hänga upp vid advent. Detta var antagligen första gången den upplysta stjärnan användes specifikt som en julsymbol i ett hem och snart följde internatelever och församlingsmedlemmarna i både Herrnhut och Niesky efter. Seden spreds därefter vidare av församlingens missionärer och succesivt övergick man till att kalla den moraviska stärnan för herrnutisk, vilket är det vanligaste idag. Under 1880-talet började en annan före detta elev från internatet i Niesky, Pieter Verbeek, att sälja konstruktionsanvisningar i sin bokhandel och vid sekelskiftet startade sonen Harry Verbeek en fabriksmässig tillverkning.  De första stjärnorna var betydligt större än dagens och hängdes snarare i taket än i fönstren, belysningen bestod av en liten fotogen- eller oljelampa. Modellerna som såldes ansågs dock otympliga och fick därför snart löstagbara spetsar som gjorde dem smidigare att packa ner.

Någon gammal kyrklig koppling har adventsstjärnan alltså egentligen inte, även om det förstås går att koppla den till julstjärnan i bibeln som den väl i viss mån skall symbolisera och påminna om. Det dröjde också ett tag innan den accepterades inne i själva kyrkan, först 1891 tilläts en lysande moravisk stjärna att hängas upp i kyrkan i Herrnhut. På andra håll skulle det  dröja betydligt längre.

 

Adventsstjärnan i modern tid

Någon spridning fick adventsstjärnan till en början inte i Sverige, även om vissa försök gjordes av familjen Aurelius i Lund, som var de första att ta med sig en stjärna hem från Tyskland 1912. I Tyskland hade den däremot börjat massproduceras och under 1930-talet gjorde handlare Bjerre Grahn i Lund ett försök att importera stjärnor från Tyskland. Någon större kommersiell succé blev det aldrig, delvis på grund av det höga priset. En som dock inspirerades av idén och såg dess potential var Erling Persson, senare  grundare av Hennes & Mauritz. En billig, massproducerad, hopfällbar variant som enkelt kunde sättas på en lampa lanserades och gjorde snabbt succé i hela landet. En bidragande orsak till framgången var förmodligen att det rådde ransonering på stearin under andra världskriget. Den elektriska adventsstjärna blev något av ett substitut i mörkret och vinterkylan. Kanske inspirerades man också av den gamla svenska traditionen att lysa upp fönstren med tända ljus på juldagens morgon, som en hälsning till julottebesökarna. Stjärnan som fick namnet Tindra Kristall skiljde sig en del från den ursprungliga moraviska stjärnan. Det var en enkel stjärna med sju taggar, gjord i antingen gult, vitt eller framförallt rött papper. För att stjärnan skulle gnistra extra mycket lät man göra små stjärnformade hål i pappren.  Dess genuint stämningsfulla, starkt orangepräglade sken uppskattades till den grad att den snart hängde i varje svenskt hem. Som en följd föddes öknamnet proletärstjärna och Tindra kristall genomgick en viss deklassering, antingen togs den bort eller förpassades de till köket eller barnens rum. I stället dök det upp mer hantverksmässiga varianter i halm, trä och metall i handeln. Fast pappersstjärnan har överlevt och är idag en av många upskattad retroprodukt.

Det förekommer ibland uppgifter om att adventsstjärnans tillkomst skall ha sin historia i de svenska Staffanstågen och dess lysande stjärnor, att Herrnutiska missionärer skall ha sett dessa och inspirerats av dem. Detta är med all sannolikhet bara en myt, däremot är det nog få om ens något land där den lyckats bli så populär som i Sverige .

 

”Kvällen före första advent händer någonting. Plötsligt står en massa svenskar och vinglar på trappstegar och stolar och hänger upp adventsstjärnor! Som på en given signal tindrar det i alla fönster. När man tar den traditionella kvällspromenaden tänds stjärna efter stjärna och Sverige förvandlas till en galax. De ibland strålande, ibland dunkelt hemlighetsfulla stjärnorna väcker en pirrande förväntan.”

 

                                      Erika Eklund Wilson adventsstjarna.blogspot.se

 

Adventsljusstaken

Precis som stjärnan syns den elektriska adventsstaken i nästan varje svenskt hem i de vintermörka fönstrena. Det har gjorts undersökningar som visat att den finns i mer än 90% av de svenska hemmen, lägg där till alla kontor och officiella byggnader.

Den allra första elektriska adventsljusstaken tillverkades i Göteborg av Oscar Andersson år 1934. Idéen fick den 25-årige Oscar på sitt arbete som lagerarbetare på Philips filial. Fem år tidigare hade Philips lanserat den elektriska julgransbelysningen. Den var anpassad för 120 volt vilket var det vanliga i Göteborg och andra städer, men då många av dem hamnade på landsbygden där 220 volt var standard blev följden att lampsocklarna smälte och lamporna gick sönder. I Oscar Anderssons arbetsuppgifter ingick bland annat att ta hand om dessa och kassera dem. Många lampor var fortfarande hela, vilket han tyckte var ett slöseri, och med tillåtelse av lagerchefen tog han med några hem för att pröva lite idéer han fått. Fylld av experimentlusta gjorde han ljusslingor och dekorationer av olika slag, tills han en dag kom på den brilljanta idéen att göra en elektrisk ljustake. På det närliggande varuhuset Grand Bazar köpte han en bågformad, sjuarmad ljusstake i mönstrat trä. Han borrade upp hålen och lät montera fast de elektriska ljusen från julgransbelysningen, på undersidan mejslade han en skåra så att sladdarna doldes, skåran täcktes därefter med en pappskiva. För att strömmen skulle fungera korrekt ordnade han även ett motståndsljus, detta besod av en 75 wattslampa som han gömde bakom gardinen när han ställde sin uppfinning i sitt fönster på Karl Gustavsgatan den första advent 1934. Ljusstaken vars sken aldrig slocknade drog till sig stor beundran av folk i grannskapet och efter att hans arbetskamrater legat på och uppmuntrat honom, tog han sig mod och visade upp den för företagets färsäljningschef Werner Simonsson. Chefen blev så imponerad att han bad Oscar att göra en till, denna tog Simonsson hand om och åkte upp till huvudkontoret i Stockholm för att visa upp. Här blev han först utskrattad och avfärdad, så kunde inte en ljusstake se ut menade kollegerna. Simonsson envisades emellertid och till sist fick han ett löfte om att få göra en provtillverkning.

Oscar och Werner Simonsson begav sig med tåg till fabrikant Sjölander i Värnamo för att ta fram en serietillverkad variant. Sjölander & Co tillverkade ljusstakar i trä och över en bit mat och dryck diskuterades olika förslag på utseende och tekniska lösningar. Slutresultatet ritade man på baksidan av krognotan.

1939 lanseras den första elektriska ljustaken i en upplaga på 2000 exemplar. I Philips katalog framhävdes den som ett brandsäkert alternativ och sålde snabbt slut. På grund av andra världskriget kom produktionen av sig, men 1946 återlanserades den och gjorde snart stor succé i hela landet.

Den ganska blyga och lågmälda Oscar Anderssons namn skulle dock snart falla i glömska, hans chef Werner Simonsson tog åt sig all ära som skaparen av den elektriska adventsljusstaken och något erkännande från den mäktiga Philipskoncernen fick Oscar aldrig. Inte förrän långt senare skulle han få en viss upprättelse då svärsonen Hans Ahlquist började gräva i det förflutna. Han kontaktade gamla arbetskamrater från Philips och lyckades även komma över en av de fyra originalljusstakarna som Oscar byggde vid köksbordet i föräldrahemmet i Göteborg. Med uppgifterna begav han sig till Nordiska museet i Stockholm där intendentet fastställde att Oscars ljusstakar var de första, kort därefter fick Oscar Andersson mottaga museets diplom.

I många hem finns också en ljustsstake med fyra levande ljus, ett för varje söndag. Seden kom till Sverige under 1800-talets slut, men blev mer allmän först under 1920- och 1930-talen.

 

 

Text: Johan Lundin | 2012-12-01

 

 

Källor:

 

Böcker

Bringéus, Nils.Arvid -Årets Festseder

Ejdestam, Julius - Våra Folkfester

Källström, Höök, Lena - God Jul

Löfström, Inge - Julen i tro och tradition

Neumüller, Anders - God Jul

Olsson, Marianne - Julen För 100 år sedan (Nordiska Museet)

Schön, Ebbe - Julen Förr i tiden

Swensson, Bo - Julfirande från slott till koja

Swensson, Bo -Helg och Bemärkelsedagar

 

Artiklar

Berge, Lars - Elljusstaken äntligen i sin rätta belysning Svd.se

Hedman, Thomas - Julölet och dess hisitoria sverigesbryggerier

 

Övrigt

www.aventsljusstaken.se
www.wikipedia.org/adventskalender
www.julen.ifokus.se
www.juligen.se
www.naturenshus.wordpress.com
www.nordiskamuseet.se


http://creativecommons.org

örgryte kyrka, örgryte, kyrka, advent, julotta, örgryte gamla kyrka, 1748, Första advent har en ljus och musikalisk inramning och har i modern tid blivit en av våra största kyrkogångsdagar. På bilden syns Örgryte gamla kyrka, uppförd 1748.

 

 

julslakt, slakta gris, örkelljunga, skåne, advent

Tidpunkten för julslakten varierade geografiskt, men det var ganska brukligt att den skedde en eller två veckor efter första advent. Bilden ovan är tagen i Örkelljunga i norra Skåne.

 

 

Julpyssel, kvinnohistoria, nordiska museet

Kvinnorna hade bråda dagar veckorna före jul. Från slakten skulle det göras leverpastej, blodpalt, sylta och andra läckerheter. Ingen del av djuret fick gå till spillo och huvud, inälvor, fötter och annat som vi idag kan finna ganska motbjudande användes på olika sätt. Foto: Nordiska Museet.

 

 

Brunnsparken, 1920, Göteborg, julgran, historia, stadsgran

De kommunala julgranarna brukar traditionellt resas lagom till första advent. Här reser man Göteborgs stadsgran vid Brunnsparken 1920. Foto: Göteborgs Stadsmuseum.

 

 

julöl, midvinterfest, tomte, jultomte, hembrggt öl, brygga öl, majorna, göteborg

Julölet har anor som går tillbaka ända till de hedniska nordbornas midvinterfester. Ölet hade en viktig roll i forntidsfolkens religiösa föreställningsvärld och var minst lika viktig som maten. Det hette förr i tiden att "Dricka jul". Seden var så stark att kyrkan tvingades bibehålla den under andra former när man tog landet i besittning.

 

 

julöl, lyckholms, göteborg

Länge bryggdes allt julöl hemma av kvinnorna, men vid sekelskiftet 1900 började bryggerierna runt om i landet att lansera speciella öl till jul. Av tradition har julölet alltid varit sött, särskilt i de västra delarna av Sverige. Etiketterna har oftast gått i rött, vitt och grönt och inte ändrats nämnvärt genom åren.

 

 

 Hernhult

Adventsstärnan har sina rötter i den lilla staden Herrnhut i Tyskland och kom till Sverige första gången 1912. Sitt riktiga genombrott fick den på 1940-talet när Hennes & Mauritz grundare Erling Persson började massproducera den. Idag finns den i nästan varje svenskt hem.

 

 

moravisk stjärna, adventsstjärna, julstjärna, historia, hernutisk,

Moraviska eller Herrnutiska stjärnor består traditionellt av 17 fyrkantiga och 8 trekantiga spetsar som sätts samman och bildar en strålande stjärna. Denna formen var länge den helt dominerande och hade ofta ett mycket större omfång än dagens stjärnor, därför hängdes de i regel upp i taket och inte i fönstret. Foto: Wikipedia / Creative Commons

 

 

1934, adventsljusstake, ljusstake, göteborg, philips, göteborg,

Världens första elektriska ljusstake byggdes 1934 av Oscar Andersson i hans föräldrahem i Göteborg. Foto: Ridde johansson, Nordiska Museet. ©

 

 

 

Philips, ljusstake, elektrisk ljusstake, advent

1939 lanserades Philips den första serietillverkade elektroniska ljusstaken, i produktkatalogen lyftes den fram som ett brandsäkert alternativ och blev på kort tid oerhört populär i hela Sverige.

Foto: Göteborgs Stadmuseum. ©

 

 

När det är som mörkast i landet, tänder vi gemensamt upp det med våra adventspyntade fönster. Stjärnor och ljusstakar lyser som en påminnelse om de stundande helgerna.