Restaurang Istanbul

 
Istanbul vid Stigbergstorget blev irländsk och bytte namn till The Oak, nu har man tagit tillbaka det gamla namnet och blivit turkisk igen. Vi besökte den nygamla tavernan och dess turkiska matutbud.

Turkiet är en smältdegel när det gäller mat där influenserna från Medelhavet blandas med mellanösterns traditioner. Från väst kommer de färska råvarorna och smårättstraditionen, och från öst kommer kryddorna och de unika smakerna.

Restaurang Istanbul är en nygammal turkisk taverna vid Stigbergstorget. Efter flera års verksamhet bytte man plötsligt namn och inriktning och blev irländska The Oak. Det var en övergång som aldrig riktigt kom att fungera, lokalen kändes extremt mörk och var nästan alltid tom på gäster. Nyligen bytte man tillbaka och blev Istanbul igen, lite egendomligt att inte döpa om det till något nytt kan tyckas.

Till skillnad från The Oak så handlar Restaurang Istanbul mer om att äta än att dricka. Trots detta håller ölutbudet ganska god standard.  På pump finner man såväl standardsorter som Falcon Export och Carlsberg, men även tjeckiska Staropramen samt irländska Guinness och Kilkenny. Till detta finns en rad flasköl. Möjligen är detta ett arv från föregångaren The Oak som försvinner på sikt då det krävs en viss efterfrågan för att kunna erbjuda detta. Turkiska restauranger och öl är inget man direkt förknippar med varandra. Det är alltid trevligt att finna nya, inhemska ölsorter. Därför blev vi lite besvikna när vi endast fann Efes Pilsen, den mest kända av de turkiska ölen till det väl tilltagna priset 49 kronor.  Men som sagt, ölkulturen i landet är inte särskilt stor.

 

Turkiska rätter

Menyn är i det närmaste helt och hållet inriktad på turkiska rätter och består av bortåt 40 olika alternativ. Av dessa är mer än hälften smårätter, vilket är ganska typiskt för det turkiska köket. Dessa brukar kallas Meze och principen känns igen från de spanska tapasrätterna, däremot är smaken långtifrån den samma.

Kötträtterna är många med såväl nöt som lamm, gris och kyckling. Bland smårätterna återfinns en hel del vegetariska alternativ, något sämre ställt är det med varmrätterna där en grönsaksgryta och friterade auberginer med blandade grönsaker verkade vara enda alternativen. Är du ute efter fisk är valen också få, friterad bäckfisk och ordinära laxkotletter är allt som erbjuds. Annars är det första man finner på menyn en ganska udda sak - nämligen inälvssoppa!

Prisnivån på en varmrätt ligger mellan 100-200 kronor, med tyngdpunkten runt 120 kronor. Det ligger i paritet med andra liknande ställen. Fast ett litet helgerbjudande med en utvald förrätt, huvudrätt och dryck hade suttit på sin plats. Till samtliga rätter ingår som brukligt på turkiska restauranger en korg med vitt bröd.

 

Blek lammgryta

En av rätterna vi prövade var Kuzu Sote som är en ganska ordinär lammgryta med lök, tomat och champinjoner.  Rätten i sig kändes tämligen blek och lite mer fantasi med kryddorna kan man allt begära. Lamm är ett kvalitetskänsligt kött och i det här fallet hade man inte varit särskilt noga med att skära bort det seniga. Överhuvudtaget kändes köttet segt. Lägg därtill att riset var halvkallt så blir summeringen av rätten inte särskilt upphetsande.

 

Utsökt kebab

Kebab på turkisk restaurang är något helt annat än den variant vi vant oss att finna i gatuköken. Turkiet är kebabens hemland och namnet kommer av det av turkiska kebap, "grillat kött". Från bekanta hade vi hört att restaurang Istanbuls kebab skulle hålla hög klass så detta blev ett självklart val. Till rätten serveras lite grönsaker och en mild, fin tzatziki samt bulgur. Men precis som med riset höll bulgurn dålig värme vilket drar ner omdömet en aning. Trots detta ska Istanbul ha en stor eloge för sin kebab som slår sina lokala konkurrenter med råge.

 

Rymlig och proper lokal

I mitt tycke ska en kvarterskrog sjuda av liv och sorl, det gjorde det sannerligen inte vid vårt besök. Måhända var det för att det var en söndag men stället är nog med sina två våningar aningen väl tilltaget för sitt ändamål. Lokalen har dock fått sig ett lyft jämfört med sin irländska föregångare. Det mesta är propert och borden är stiligt uppdukade med vita dukar, levande ljus och prydligt utställda vinglas. Fast man lider fortfarande av att lokalen är något mörk och dyster. Och nog kunde man låtit bli att dekorera med träimitationer i plast?

Under helgerna satsar man på att få en lite livligare atmosfär. Bland annat håller Club Sanela med sin orientaliska musik och magdans till här. Även en del mindre liveframträdande verkar förekomma.

 

Servis och summering

Också slutligen servisen, utan att briljera var den fullt godkänd förutom vid själva betalningen. Jag vet inte om det var en tillfällighet, men att inte kunna dela på notan vid kortbetalning är under all kritik. Men gillar du turkisk mat eller är sugen på att utforska den närmare så är restaurangen, trots några mindre brister, ett trevligt inslag väl värt att pröva på. Frågan är bara om Istanbul är tillbaka för att stanna eller om vi kommer finna någon ny variant om ett år. Ett annat likvärdigt alternativ är annars den grek/turkiska restaurangen Efessos längre ner på Karl Johansgatan. Frågan är också hur Istanbul kommer känna av konkurrensen från nyöppnade libanesiska grannrestaurangen Chateau Beirut som också har stort fokus på Mezerätter.

 


● Rikligt matutbud

 ● Majornas överlägset bästa kebab!

 ● Konsekventa i sin meny.


● Ett litet helgerbjudande hade suttit på sin plats.

 ● Ljummet ris och ljummen bulgur ger inga bonuspoäng

 ● Lite mörk och ödslig lokal

 

 

Text & foto: Johan Lundin | 2008-11-20


http://creativecommons.org

 

 

restaurang istanbul, stigbergstorget, turkisk tavernaRestaurang Istanbul vid Stigbergstorget är helt och hållet inriktad på turkisk mat, inte minst olika mezerätter.

efes, efes pilsen, öl, turkisk öl, istanbul
Bland utbudet återfinns Efes Pilsen, den mest berömda turkiska ölen.


Ovan i bild Istanbuls utsökta Kebab med bulgur, tzatziki och grönsaker.

Nedan en tämligen smaklös lammgryta med ris.