Förr & Nu
Kusttorget del 1 (del 2 finner du här)

I denna bildserie visar vi nya och gamla bilder från en och samma plats. Tanken är att belysa förändringar som skett på olika ställen i Majorna. Till detta ger vi några kommentarer om vad som skett genom årtiondena. Fler artiklar i serien finner du här

kusttorget, Majorna, torghandel, göteborg, historia, majnabbe, brandstation, häst och vagn, Jonas aronson,
Golden lee, kinakrog, majorna, kusttorget, hyreslägenheter, majnabbe, göteborg, höst, 2015, parkeringsplats, gratis parkering,

Det är med ett visst vemod man betraktar hur Kusttorget såg ut runt sekelskiftet 1900. Idag framstår torget som en anonym och tämligen livlös plats, vars främsta syfte verkar vara att fungera som parkeringsplats. Ett sorgligt men inte ovanligt exempel på en stadsplanering som inte fungerat i Göteborg.

 

Kusttorgets historia tar sin början 1841, efter att landshövding Gillis Edenhjelm avsatt några öde tomter för ändamålet. Kravet var att en del bergsknallar skulle sprängas bort och att området planerades, vilket också skedde. Ny bebyggelse växte fram bredvid den gamla och torget blev snabbt ett populärt och välfrekventerat område som lockade till sig folk och verksamheter av alla de slag. Främst var det en plats för torghandel, där mejerivaror, kött och grönsaker dominerade. Några som satte stort avtryck runt torget var grannsocknarnas bönder som kom farande tidigt om morgnarna med sina hästar och vagnar. För Hisingsböndernas del innebar det att man var tvungen att åka färja mellan Klippan och Färjenäs. Denna färjeverksamhet hade pågått under olika former åtminstone sedan början av 1600-talet och sköttes mestadels av bönder från just Hisingen. Den första ångdrivna färjan togs i bruk 1874 och kallades Bonnafröjda.

 

Med den livliga torghandeln följde även en omfattande krogrörelse och Kusttorget och dess omnejd visade sig snart vara en ypperlig plats för sådan verksamhet. Många av bönderna och framförallt deras arbetsfolk lockades av frestelsen att stärka sig med ett järn. Även strömmen av törstiga hamnarbetare som passerade stannade gärna till i någon av de suspekta lokalerna. Vidare var Karl Johansgatan, eller Allmänna vägen som sträckan hette tidigare, en livligt trafikerad gata. Många av krogarna var inte så nogräknade med utskänkningsreglerna och det kunde ofta gå vilt till redan tidigt på dagen. I takt med att regelsystemet sågs över och spritrestriktioner infördes blev det dock lugnare och efter en tid försvann krogarna eller övergick till att bli ölcaféer. Ett sådant exempel är klassiska Röda lyktan, som sägs ha varit beläget till höger i bild i en dold fastighet bakom träden.

 

Torgdagarna ägde rum på bestämda dagar och det var i synnerhet under dessa som det sjöd av liv och rörelse. Hygienen runt försäljningen var inte alla gånger den bästa och som kund gällde det att vara vaksam. Slaktarbönderna sålde i regel varorna från sina kärror, där köttbitarna oftast skars ut direkt på torget utan några större hygieniska betänkligheter. Hur noga kärrorna rengjordes före och efteråt kan man bara spekulera över. Det har berättats att vid torrt och blåsigt väder yrde sand och andra orenligheter bland varorna och vid regn kunde det hända att blod, avfall, hästspillning, sand och annan smuts blandades till en motbjudande välling på torget. Lägg därtill värmen som fick maten att härskna. Ovanpå allt transporterades dessutom sopor och latrinkärl förbi torget på sin färd ner till Kustens brygga där de via pråm fraktades vidare upp längs älven till soptippen Skräppekärr.

Någon kontroll existerade inte vilket ofta ledde till att direkt undermåliga produkter såldes. Av just dessa skäl förbjöds efter en tid handeln med mejeri- och köttprodukter. Särskilda butiker anrättades i stället för ändamålet och grönsakshandeln flyttades till den närliggande Timmermansplatsen där den med tiden kom att ebba ut.

 

Traditionellt har man precis som i övriga Majorna byggt i trä runt Kusttorget. Det första stenhuset uppfördes 1870 och syns längst upp till höger i bild, på torgets östra sida. Byggnaden fungerade ursprungligen och under många år framöver som brandstation. Det framgår inte på bilden, men vid träden bakom stationen gick förr en namnlös, smal väg eller stig som ledde ner mot älven och hamnens många verksamheter. Här bakom fanns också en stor äng, som bland annat segeltillverkarna använde att breda ut seglen på.

Idag är det svårt att få en bild av hur det såg ut, men i närheten av torgets östra sida låg ett höjdparti som gick under namnet Svinberget, efter de svin som gått och bökat här i äldre tider. Den något säregna bebyggelse nåddes av en smal väg eller stig som hette Svinbergsgatan. Namnen ansågs tydligen opassande för 1883 ändrade gatunamnsberedningen dem till Vinberget och vinbergsstigen. Åttio år senare sprängde man bort hela berget!

 

Mitt emot brandstationen på torgets västra sida ser vi under ett och samma tak det Kjellgrenska och Dahlströmska huset. Bakom dessa låg en smal gränd där ett par träkåkar var belägna och längst ner på torget kom man in på dåvarande Kustgatan. I de båda nämnda husen har flera tongivande handlare drivit verksamhet genom åren. En av dem var Albert Magnusson, vars skylt kan anas på väggen. Den mest berömda var dock Carl Johnsson eller Kalle Knäck som han kom att göra sig känd som över hela staden. Han var född och uppvuxen under fattiga förhållanden i Majorna, men hade redan som ung visat sig vara en driftig och begåvad affärsman. Inte minst genom skicklig marknadsföring skaffade han sig med tiden en ställning som en av stadens ledande köpmän och innehade bland annat en stor butik på självaste Kungstorget.

 

Det ståtliga, högre huset som anas i förgrunden kallades ” Lundbergs nya hus” och var förmodligen uppfört en bit in på 1870-talet. Det inrymde bland annat en ”Jern & Färghandel” och ”B. Johanssons garn & mjölhandel”.  Bredvid detta, till vänster utanför bild, låg Hedlundska värdshuset, eller Sveaborg som det också kallades. Fastigheten som tidigare nästan varit att betrakta som ett litet landeri var beläget med huvudfasaden åt Karl Johansgatan och ena gaveln mot Kusttorget. När denna bild togs var Lina Bergmans servering belägen i hörnet mot torget. Här serverades öl, vin, porter och kolsyrade drycker.  Ursprungligen hade förmodligen hela torgets västra del tillhört egendomen och i anslutning låg tidigare en vacker och vidsträckt trädgård.

 

Mitt i bild under Majnabbeskylten syns en grönmålad liten byggnad i gjutjärn, väl värd att nämnas. Det är inte, som man kan tro, någon biljettkur utan en pissoar. Noterbart är att en sådan finns på platsen även idag, så det är med andra ord en gammal tradition!

Kvar att nämna är det stora vackra huset till höger, den så kallade Söderbergska handelsgården. Om detta hus historia kan man läsa mer om i del 2, där fotografen riktat kameran åt nästan motsatt håll.

 


Text: Johan Lundin | 2015-10-10
Foto: Aron Jonason / H Johan Lundin
Fotokälla: Göteborgs stadsmuseum



http://creativecommons.org