Rangströmska trädgården

Tankar kring ett gammal fotografi

Snön faller över Rangströmska trädgården och med försiktiga steg letar sig ett okänt par nedför Rangströmsliden. Året är 1940 och ute i Europa mullrar kriget ondskefullt. Det var en osedvanligt kall vinter och mannen med pipan verkar ha dragit åt rocken ordentligt, oanad vilka besinningslösa rivningar som skulle komma att dra fram över området tjugofem år senare. Att vi befinner oss på Masthuggstorget, med blicken riktad mot Andra långgatan, är nästintill omöjligt att tro när vi tittar på bilden idag.

Masthugget var ett av de områden som drabbades hårdast av rivningshysterin som drog över Göteborg runt årtiondena i mitten på 1900-talet. Den ursprungliga tanken verkar ha varit att endast en handfull kvarter i norr skulle saneras. Men stadens politiker och byggherrar ville mer än så och det förslag som byggnadsnämnden antog den 18 juni 1963 omfattade 25 kvarter med 207 fastigheter. Det skulle saneras och byggas nytt och skedde med stöd från en rad betydelsefulla personer, bland annat dåvarande stadsarkitekt Bengt-Olof Melin. För honom var Masthugget bara ett slumområde som borde försvinna och han välkomnade arkitekternas nya planer som exemplariska och konstnärligt väl utförda...

Grävskopornas första offer kom att bli bebyggelsen vid Nyströmsgatan och Rangströmsliden och i mars 1964 jämnades i princip allt som syns på bilden med marken. Den forna trädgården, de små trähusen som klättrar uppför berget, Kristenssons blomsterhandel, konfektyrhandeln och den lilla möbelaffären strax utanför bild – allt sveptes bort under loppet av några dagar. En ny modern tid stundade, säkerligen bättre i många hänseende, men ack så mycket fattigare i andra.


Text: H Johan Lundin
Foto: Björn Harald
Fotokälla:  Göteborgs stadsmuseum

Fler bilder i serien "Tankar kring ett gammalt fotografi" finner du
här


http://creativecommons.org