Visans vännner

 

En söndagseftermiddag i april begav sig Majorna.nu till anrika Kustens Hus på Majnabbeberget. Varannan söndag under vinterhalvåret anordnar Sällskapet Visans Vänner ett viscafé med öppen scen, där alla som vill får uppträda. Och det visade sig vara en ganska varierad och trevlig repertoar.

Sällskapet Visans Vänner i Göteborg är en ideell förening med ungefär150 medlemmar som startade på legendariska Holmbergs tesalong 1943. Sedan 1971 håller sällskapet till i Kustens hus i Majorna där man hela tiden haft en permanent scen för visan, vilket är unikt i Sverige. Viskonserterna äger rum varannan onsdag med undantag för jul och sommaruppehåll. Förutom en lång rad Göteborgsprofiler har genom åren storheter som Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk, Alf Hambe, Stefan o Jejja, Ola Magnell och Lars Winnerbäck uppträtt. Och förra året gästade den gamle miljöpartisten Birger Schlaug sällskapet! Under söndagar anordnar man även ett viscafé med öppen scen. Inträdet är gratis och Majorna.nu bestämde sig för att göra ett besök.

 

Charmig tillställning

Vårsolen kastar sina eftermiddagsstålar över det gula, vackra gamla trähuset när jag träder in genom grinden till trädgården. En äldre man står och röker vid dörröppningen, jag nickar och beger mig in i byggnaden. Från ovanvåningen strömmar toner av något som med stor sannolikhet är ett verk av Evert Taube. Detta är mitt första riktiga besök i byggnaden. Där uppe räknar jag in publiken till ett drygt tjugotal. Det stora flertalet är i övre medelåldern eller äldre. Många av dem sjunger med i musiken, och precis som jag anade när jag steg in är det en låt av den gamla skalden Evert Taube. Åskådarna verkar hemtama och har säkerligen varit här flera gånger förr. Jag blir stående en stund i dörröppningen innan jag smyger fram till det lilla caféet. Den lilla serveringen bjuder inte på några större utsvävningar. Det är den gamla skolans fika, precis som sig bör på ett ställe som detta. Köttbullsmackor, ost/skinkmackor och hederligt bryggkaffe. En tjuga för mackan och en tia för kaffet. Några enklare bakverk, hembakade bullar och frukt finns också att tillgå. Allting är föredömligt billigt och verksamheten drivs förstås helt ideellt. Jag blir mycket trevligt bemött och beställer in en kaffe och en macka. Allting andas en annan tid.

Försiktigt smyger jag in i lokalen och sätter mig långt bak i ett hörn. Två minuter senare ringer min telefon något opassande... Ljudlöst läge är att rekommendera. Ljudlöst är det däremot inte i den vackra salen man huserar över. Den lilla intima scenen inramas fint av två synnerligen vackra gamla kakelugnar, placerad på varsin sida av scenen. Det är tätt mellan de olika uppträdena och de hålls lagom korta. En, två eller max tre framförande sedan är det nästa artists tur. Jag känner mig aningen bortkommen när de bredvid mig sitter och sjunger med i refrängerna men det råder en trevlig och avslappnad atmosfär och det hela fungerar oväntat bra även om musiken är långt i från det jag normalt lyssnar på.

 

Varierad repertoar

Det är lätt att tror att det bara är Cornelius och Taube som gäller på viscaféet, men det visar sig vara en ganska blandad repertoar som erbjuds. När jag lutar mig tillbaka med kaffet i handen äntrar en entusiastisk ukulelemusiker vid namn Agne Tern scenen. Han skojar, sjunger och spelar. Och publiken är med på noterna. Ett lite annorlunda uppträdande blir det när Jan Cederlöf tar över scenen. Scenvant bjuder han på ett tillsynes spontant muntligt kåseri. Denne Cederlöf är ett bekant Majornaansikte som jag sett på andra ställen flera gånger tidigare. Samtliga av de som uppträder är män, de flesta i pensionsålder eller inte långt därifrån. Efter en stund är det Håkan Berns tur och nu dyker just nämnda Cornelius upp. Efter låtens slut hojtar publiken efter mer, vilket de också får. Att de folkkära artisterna Cornelius och Taube trots allt är stora favoriter är nog ingen större hemlighet.

 

Sten Sandberg

Den som kanske fångar mitt intresse mest är  Sten Sandberg. Han  stiger upp på scenen och berättar att han inte kan spela men älskar att sjunga. Sten är 88 år och började egentligen inte sjunga förrän han var i 70-årsåldern "jag fick aldrig sjunga för mina barn eftersom jag inte kunde Beatles och Elvis " säger han och skrattar. Han är nervös, vilket publiken också informeras om. Sten sjunger och berättar därefter en lång dikt direkt från huvudet. En fin sådan. Han stakar sig, kommer av sig helt men gör ett fullständigt lysande och charmigt framträdande. Och på applåderna hörs det att fler än jag tycker så. Det är sannerligen inte dåligt att ställa sig på en scen vid 88-årsålder utan större scenvana och läsa dikter och sjunga utan instrument och fusklappar.

 

Öppen scen för alla

Alla som vill får uppträda på viscaféet. Det är bara att anmäla sig till dagens scenvärd, och skulle man behöva låna notställ eller instrument så finns ett par sådana också att tillgå. Är man av det blygare slaget kan man alltid sitta kvar vid sitt bord och sjunga med. Eller som jag, bara lyssna och fika. Scenvärdarna växlar från gång till gång. Denna eftermiddagens arrangemang sköttes av herrarna i Trio Svenska Lutan:  Kenneth Björk, Hans-Börje Wittebo och Anders Åsefeldt. Det är ganska uppenbart att det inte var någon ny roll för trion som verkade röra sig väldigt hemtamt uppe på den lilla intima scenen. Varje uppträde hålls som tidigare nämnt föredömligt kort. Och det är antagligen detta som gör att det även fungerar för en besökare som mig, som vanligtvis inte lyssnar på den här typen av musik.

 

Fikapaus

Viscaféet äger rum varannan söndag under hela vinterhalvåret. Arrangemanget pågår mellan 14.00 och 17.00 och är uppdelat i tre sektioner, med två pauser mellan. Det går förstås utmärkt att komma och gå lite som man vill. I den andra pausen gör jag ett kort besök på våningen under där Galleri Majnabbe som drivs av Göteborgs konstnärsföreningen har sina utställningar. Det visar sig vara sista dagen för Arne Bourghardt utställning. Ute skiner vårsolen fortfarande. Och kanske är detta anledningen till att en hel del av besökarna lämnar viscaféet innan den tredje delen startar. Pausen visar sig vara kort och efter att lite hastigt studerat några av konstverken beger jag mig åter upp för att ta del av den tredje och sista delen som öppnas upp av de duktiga herrarna i Trio Svenska Lutan.  Lutan är ett instrument med anor från 1600-talet och det ger onekligen trion en alldeles speciell klang och karaktär. Jag hör hur några bredvid mig viskar att det kanske räckt med två akter. Själv kan tycka att man i alla fall kunde kortat ned dem något och i stället haft en lite längre paus. Jag fyller hur som helst på mitt kaffe, inhandlar en hembakad kanelbulle och stannar tillställningen ut. På scen står Gunnar Lindell som varvar sång med muntlig performance. Han är skämtsam och allvarsam i samma andetag och visar till och med prov på lite skådespel. Bland de allra sista på scenen är en något yngre man vid namn Per Selander som till skillnad från övriga musiker väljer att framföra två egenkomponerade låtar. En känslosammare kärlekssång och en lite mer uppsluppen låt. Antagligen är det svårare att flörta den här publiken med egna alster, men framförandet verkade uppskattat. Och själv kan jag tycka att det inger mer respekt med egna alster.

 

Kulturhistorisk miljö

Kustens hus i kulturreservatet Majnabbe är en av Göteborgs äldsta kulturbyggnader och uppfördes redan runt 1780 som bostad för anställda vid Skepps-warfvet Kusten. Därefter har den vackra vinkelbyggnaden sannerligen gått skiftande öden till mötes. Boningshuset blev värdshus i början av 1800-talet och fungerade som ett sjöfartshotell. Därefter har det varit klubblokal, predikoplats för Frälsningsarmén, bostad och under ett antal år även Carl Johans församlingshem. Ett tag fanns det en kartongfabrik i huset. Till slut förfaller huset dock till den grad att det endast kom att användas som hönshus. Och hönsen höll till i självaste festlokalen! En rivning var  nära, men 1971 restaurerades huset grundligt och blev i stället hemvist åt Sällskapet Visans Vänner.

Vårsäsongens arrangemang är i det närmaste över och under sommaren håller Visans Vänner verksamheten stängd. Men när du får tillfälle så rekommenderas ett besök i den anrika gamla byggnaden. Oavsett om man gillar den här typ av musik och tillställningar eller inte så får man en fin behållning bara av att sitta och avnjuta en riktigt gammaldags fika i en av Majornas charmigaste byggnader.

 

 

Text & foto: Johan Lundin | 2009-04-12

Mer läsning: www.visansvanner.com


http://creativecommons.org




parkeringsplats, majorna, göteborg, billig parkering
Det lilla kulturreservatet på Majnabbeberget förtjänar mer utrymme.

Lite mer parkmark i omgivningen i stället för asfalt hade inte skadat någon

kustens hus, evert taube, majorna, göteborg





trio svenska lutan, folkmusik, göteborg
Trio Svenska Lutan med sin lite speciella klang och karaktär



Agne Tern, entusiastisk och skojsam ukulelemusiker.


Kustens hus, historia, majorna, kakelugn, göteborg
Sällskapet Visan Vänner håller till på andra våningen i det gamla anrika Kustens Hus


per selander
Per Selander framförde sina egenkomponerade alster



Jan Cederlöf höll en muntlig och spontan föreställning




Gunnar Lindell varvade sång med muntlig performance.

Ett skämtsamt och allvarsamt uppträdande på en och samma gång.



Kaféet är ungefär så långt i från Starbucks och Waynes Coffee man kan komma.