Promenad i Sandarna och Kungstens industriområde

 

Sandarna är stadsdelen Majornas västra utpost. Eller Sanna som det också kallas. Vi begav oss ut på en promenad med kameran i några av kvarteren för att ta del av dess funktionalistiska arkitektur och lugna atmosfär..

affär i sandarna, majorna, göteborg.


SANDARNA

 

Sandarnas kännetecken är mer än något annat de ljusa fyrvåningshusen med putsad fasad i funktionalistisk stil. Det är så kallade lamellhus, med långa, öppna korridorer mellan sig. Husen uppfördes under 1930- och 40-talet som en fortsättning på bebyggelsen i grannområdet Kungsladugård. Albert Lilienberg, arkitekten och hjärnan bakom Kungsladugård, hann aldrig fullt ut avsluta sitt projekt och när funktionalisterna tog vid avfärdades Kungsladugårds ursprungliga planer som ett romantiskt vansinne. De av Lilienbergss kvarter som inte hunnits bebyggas fullt ut, gjordes om och fick mer funktionalistiska drag i sin utformning.
Oavsett vilken av de båda stilarna man föredrar, så går det inte säga annat än att den gradvisa övergången från den äldre byggnadsstilen med landshövdingshus och slutna gårdar till funktionalismens och dess ideal är omsorgsfullt gjord och de båda områden flyter samman fint. Vid kvarteren kring Sannaplan byggdes exempelvis friliggande landshövdingshus i rader utan gårdar, precis som de nya lamellhusen kom att göra längre upp i området. Dessa tillhör några av de  sista landshövdingshus som byggdes innan den funktionalistiska stilen kom att dominera.

 

Hus skulle enligt de funktionalistiska doktrinerna utformas helt och hållet utifrån sin funktion. Dekorationer och utsmyckningar efter klassiska ideal ansågs förlegat och gammalmodigt. Man förespråkade ett öppet byggnadssätt och ofta studerade man solvinklarna för att räkna ut hur nära husen kunde stå varandra, utan att skymma solen. Även balkonger var viktiga inslag. Dessa funktionalistiska lamellhus kom att bli en form av radhus för flerfamiljsboende.

 

När husen i Sandarna uppfördes ansågs de mycket moderna.  Främst var det folk från medelklassen som sökte sig hit och förhållandevis många av dem var barnfamiljer. Men med bortåt 75 år på nacken har inte bara barnen blivit gamla, utan även husen. Möjligen upplever några dem som lite tråkiga, men jag tycker allt att de har åldrats med värdighet. Trots att det är tämligen rejäla byggnader, så känns de betydligt mer personliga än de efterföljande miljonprogrammen som började ta fart i slutet av 1950-talet. Området som helhet kan däremot uppfattas som lite enahanda. Dels är det ganska likartade fasader överallt, men framförallt råder det brist på aktiviteter och näringsidkande. För några decennier sedan var området berikat med fler småbutiker och liv. Idag ger Sandarna lite av en sovstadskänsla, även om många säkerligen uppskattar lugnet.





En vacker, klassisk butiksfasad som för tankarna tillbaka till 1950-talet.

Detta lilla centrum uppe på Sannabacken sprider även en viss form av småstadskänsla.

hårfrisör i sandarna, majorna, göteborg
Skyltfönster, logotyper och fastighetsfasader -  i bland får man nästan känslan av att tiden stått stilla längs Sannabacken.



Om det finns någon exakt officiell gräns mellan Sandarna och
Kungsladugård får vara osagt. Men någonstans vid Sannagrillen, där själva backen börjar, kan väl gränsen sägas ligga.

 


Kungstens Industriområde


Beläget ett par stenkast från hållplatsen Sandarna, ligger det förhållandevis anonyma och bortglömda Kungsstens Industriområde. Det är ett typiskt sådant ställe dit man aldrig beger sig såvida man inte arbetar där eller har något särskilt ärende. En tyst och stilla atmosfär vilar över området när vi lunkar fram och beskådar de små verkstäderna och plåtlängorna. Knappt en människa syns till och på flera håll sitter skyltar med lediga lokaler uthyres. Utan några direkta kunskaper om området kan man konstatera att det är ett väldigt småskaligt industri-område, med all säkerhet uppfört någon gång under efterkrigstiden. De flesta företagen är små familjeföretag, men även en del idrottsföreningar och konstnärer har hållit till i fastigheterna tidigare. Många av dessa verkar emellertid ha försvunnit senaste åren.

 

Något som dock inte försvunnit är blueslegenden King Georges klubb. Sedan många, många år har King Georges International Blues Society arrangerat spelningar och jamsessions på Knipplagatan. Det var nu ett bra tag sedan någon av oss besökte stället och kanske är det åter dags att styra stegen dit någon helg och göra ett litet reportage. För den som är intresserad så (tror vi) att stället slår upp dörrarna klockan 23.00 varje lördag. Och är man musiker brukar det gå utmärkt att ta med sig ett instrument och jamma lite. King George är en halvobskyr och lite annorlunda klubb av en typ man sällan finner nuförtiden. Högst rekommen-derbart att pröva om man aldrig varit där. Förhoppningsvis får vi anledning att återkomma i ämnet, tillsvidare får man nöja sig med att besöka deras hemsida på nätet.

 

Det finns en viss charm att vandra runt i den industrihistoriska miljön med de små verkstäderna. Lite halvödsligt och vackert på sitt egna lilla sätt. Samtidigt känns området otroligt outnyttjat med tanke på hur attraktivt det skulle kunna bli. Men att riva det och bygga exempelvis bostäder känns kanske lite väl drastiskt. Faktum är att Stadsmuseet vid något tillfälle lämnat förslag där man velat införliva delar av industriområdet i ett bevarandeprogram.



Marias kök


Under promenaden i industriområdet upptäckte vi en liten lunchrestaurang och café vid namn Marias Kök. En riktig doldis bland lunchställen i Majorna. Stället erbjuder tre lunchalternativ, valfri pizza, dagens sallad samt en för dagen komponerad rätt. Priset är sympatiskt, 60 kronor om man äter på plats och 55 kronor vid avhämtning. Sallad och kaffe ingår. På menyn denna dag stod Pannbiff med löksås och kokt potatis, vilket förstås blev vårt val. Mäktar man inte med en hel lunch finns baguetter från 20 kronor och uppåt samt en del sallader. Även enklare bakverk finns att tillgå. Kylen gapade dock helt tom på både baguetter och annat och av en skylt att döma verkar det som man bör förhandsbeställa vissa saker. Pannbiffen då? Nej tyvärr var den direkt usel. Kryddstark mat är inte fel, men en pannbiff ska inte vara fullproppad med afrikanska kryddor. Vilket även gäller löksåsen. Att det hela dessutom höll dålig värme och att salladsbordet var en direkt katastrof gjorde inte saken bättre. Arbetar man inte i området eller råkar befinna sig där vid lunchtid finns det ingen som helst anledning att bege sig hit. Majorna är en stadsdel med många fina lunchställen, Majorna.nu rankar och sätter omdöme på dessa en gång i halvåret, läs mer här.

Text & foto: Johan Lundin | 2008-10-15


http://creativecommons.org

funktionalism i sandarna, majorna, göteborg.
Sandarna präglas av så kallade lamellhus, med karaktäristiska, långa korridorer mellan fastigheterna






Restauranger är inget man är bortskämda med i Sandarna, pizzerior  finner man dock tre stycken och särskilt långt ner till Mariaplan är det ju inte


Flertalet av fastigheterna i Sandarna är uppförda under 1930 och1940-talet och består nästan uteslutande av fyra våningar. I bakgrunden syns Sannaskolan, invigd 1941 och precis som övrig bebyggelse uppförd efter funktionalismens ideal.


Sanna Konditoriet med den för sin verksamhet så typiska neonskylten och typsnittet. Tyvärr har en hel del av de småbutiker som tidigare fanns i området försvunnit


Övergången mellan Sandarna och Kungsladugård har gjorts på ett synnerligen föredömligt sätt där den äldre byggnadsstilen gradvis anpassats till funktionalismen.

 






 



dagens lunch i sandarna, majorna, göteborg