Wilhelm Friberg - en eldsjäl och idrottspionjär från Majorna

 

Wilhem Friberg är en bortglömd legend som växte upp i Majorna under 1800-talets andra hälft. Hela sitt liv vigde han åt idrotten och kom att bli sin tids kanske största idrottsprofil. Bland många gärningar utmärker sig framförallt en: i en tid när idrott var ett okänt begrepp banade han väg genom att grunda och leda Örgryte Idrottssällskap på ett synnerligen föredömligt sätt.

En av Majornas mest betydelsefulla och intressanta invånare är utan tvekan Wilhelm Friberg, född i Majorna år 1865, son till segelsömmaren Johan Fredrik Friberg och Nicolina Martina Wahlberg. Efter skolgång på Majornas Elementarläroverk fick han som nyexaminerad 16-åring arbete på Bohus Mekaniska Verkstad i Örgryte. Året var 1881. Han anställdes som kontorist och kom bland annat att bli företagets bokhållare. Företaget förblev Friberg troget i hela 44 år och hade det inte varit för hans passionerade idrottsintresse skulle han säkerligen avancerat i rang eller sökt sig vidare. Direktören för bolaget sade vid ett tillfälle om Wilhelm Friberg:

"Det var en tusan så duktig karl, men han kan inte låta bli att använda för mycket tid på idrotten och därför kan han inte göra sin duglighet gällande inom firman"

Avståndet från Majorna var långt så han hyrde tämligen omgående in sig i en villa intill verkstaden, belägen strax söder om nuvarande Liseberg. Och det är här i dessa kvarter som ett stycke svensk idrottshistoria snart börjar ta form...

 

Idrottspionjärerna

Det var på Exercisheden och i Exercishuset som de allra första idrottsutövarna i Göteborg höll till under slutet av 1860-talet och framåt. I huvudsak rörde det sig om gymnastik, men också löpning förekom och vintertid var skridsko en populär sport. Impulserna hade nästan uteslutande kommit med sjöfarare och gästarbetare från England.

Idrott var på denna tiden långt i från något självklart. Fotboll och friidrott var in på 1890-talet i princip okända begrepp och några idrottsplatser eller klubbar existerade med få undantag egentligen inte. Överhuvudtaget väckte idrottsfenomenet stor skepticism bland folk. En av stadens första seriösa föreningar hette  Idrottssällskapet Lyckans Soldater och hade bildats på hösten 1883 av elever från Schillerska läroverket. Klubben hade sina idrottsövningar på Heden. Ett år tidigare hade skridskosällskapet Bore bildats, dessa hade en egen spolad bana vid Lorentzbergsteatern.

 

Örgrye IS bildas

Den unge Wilhelm Friberg och hans kamrater tog stora intryck från idrottsutövarna runt Heden och allt mer växte idén inom honom att starta en egen förening. I grannskapet där Friberg bosatt sig låg en villa som hette Carlslund, vilken ägdes av konsul Kjellberg. Till huset hörde en stor övergiven trädgård som han och hans goda kamrat Walfrid Silow kom att få arrendera. Här började de röja och iordningställa för anläggandet av en skridskobana. Banan var till stora delar färdig när Friberg och Silow bjöd in intresserade till ett sammanträde för att starta ett skridskosällskap.

En regnig söndagseftermiddag den 4 december 1887 samlades tolv ungdomar i Villa Carlslund. De höll till i ett rum på andra våningen, det sparsamma möblemanget bestod av en nygjord träbänk, ett bord och en lånad stol. Mötet varade någon timme och till ordförande i den nya föreningen som fick namnet Örgryte Idrottssällskap valdes Wilhelm Friberg, en post han kom att inneha ända fram till 1926. På ett möte två veckor senare bestämde man att klubbfärgerna skulle vara rött och blått, kärleken och trohetens färger. Sin idrottsplats som stod färdig redan vid årsskiftet gav man i sann fornnordisk anda namnet Balders Hage. Inne på Lisebergs nöjesfält, på den plats där Balders Hage var belägen, finns idag en minnessten uppsatt till minne av idrottsplatsen och ÖIS grundande. Även åk-attraktionen Balder är uppkallad därefter.

 

En eldsjäl visar vägen

Vilhelm Friberg var på många sätt en mycket egendomlig person, en handlingskraftig eldsjäl som la i det närmaste all sin lediga tid och energi på idrotten. Den unge ordföranden fick snabbt fart på verksamheten. På nyårsdagen 1888 stod den nyspolade skridskobanan färdig att invigas och snart anordnade man tävlingar i skridskoåkning, även skidlöpning och sparkstöttingsåkning stod på programmet. Delvis på grund av dåliga vintrar kom dock snart sommarsporterna att dominera inom föreningen. Gymnastik, långboll, säcklöpning och dans tillhörde de första aktiviteterna. Hopp- och kastgrenar, tennis och skytte fick också tidigt rot i sällskapet. Lite oväntat deltog även damer i början, men denna verksamhet tynade bort efter något år.

En viss leksamhet präglade verksamheten under dess första tid. Men lördagen den 5 september 1891 anordnar Örgryte under ledning av Friberg sin första allmänna tävling i sommaridrotter, med åtta olika inbjudna föreningar. Tidigare hade man främst haft tävlingar avsedda för de egna medlemmarna. Bland grenarna märks brottning, dragkamp, fotboll, skytte, gång samt en rad gymnastiska grenar. Även en tennisturnering ingick, sannolikt den första riktiga i Göteborg* och sannolikt med deltagande av Friberg själv. Tävlingarna som pågick under två dagar lockade runt 500 åskådare och detta kom att bli starten på ett nytt kapitel i stadens idrottshistoria.

* Örgryte hade haft interna tävlingar tidigare och utanför själva Göteborg, på Särö, hade enklare tennistävlingar anordnats redan under 1880-talet efter att Göteborgsarkitekten Johan August Westerberg tagit med sig spelet hem från England år 1879.

 

Fotbollen gör entré

Fotbollens första avtryck i Göteborgshistorien finner man i en tidningsartikel i Göteborgs Posten 1874 i samband med att ett "Sällskap för gymnastiska lekar i det fria" bildats. I denna nämns att det anordnades "fotbollsspelarlekar" på Heden. I maj året efter kan man läsa att Göteborgs Bollklubb bildats med bland annat fotboll, cricket, kapplöpning och rodd på sitt program. Spelet hade vid denna tid en annan form och karaktär än den vi känner och utövades länge bara sporadiskt av ett fåtal. Friberg och hans kamrater höll emellertid ett nyfiket öga öppet på utvecklingen, framförallt på Idrottssällskapet Lyckans Soldater som redan vid sin start 1883 haft fotboll på programmet och under 1890 börjat spela med moderna regler efter engelsk modell. Det var  klubbens sekreterare Ernst Broberg som efter en längre vistelse i landet tagit med sig regler och praktiska övningar hem. 1890 prövar även Örgryte på spelet och redan året efter smög sig fotbollen så sakterliga allt mer in i bilden.

Det brukar i bland skrivas att "Örgrytes tidiga fotbollshistoria är i mångt och mycket densamma som rikets fotbollshistoria". Faktum är att det ligger ganska mycket i detta. Förutom att man var pådrivande och organiserade många av tävlingarna så var klubben under fotbollens första tid helt överlägsna och vann i det närmaste allt man ställde upp i. Nyckeln till klubbens snabba utveckling finner man i AB Svenska Gardinfabriken i Gårda. Fabriken hade lockat över en rad skotska arbetare som genom Friberg snart kom att engageras i föreningen. Förutom en rad duktiga spelare så engageras även de båda skottarna John Lawson och William Scott som instruktörer för Örgryte. Skottarna blev enormt populära i Göteborg och kom att tillföra mycket till fotbollen.

Den 22 maj 1892 är en milstolpe i svensk fotbollshistoria. Då spelades landets första riktiga match efter moderna regler. Matchen ägde rum på Heden mellan Lyckans Soldater  och Örgryte IS. I ÖIS startelva återfanns hela sex skottar, som enligt samtida tidningsreferat skall ha spelat i en klass för sig. Idag finns en minnessten uppsatt på Heden som påminnelse om att landets första riktiga fotbollsmatch ägde rum där.

Ganska omgående får fotbollen en viss spridning i staden, och under försommaren 1893 anordnar Örgryte IS en rad olika tävlingar. Bland lagen som utmärker sig återfinns nämnda Lyckans Soldater och Göteborgs Bollklubb, men också nya lag som Chalmers Bollklubb, Sällskapet Idrottens Vänner och Göteborgs Realläroverks Fotbollsklubb visar prov på gott spel.

Det visar sig dock snart att ÖIS, med en genomtänkt taktik och sitt typiska skotska kortpassningsspel, är helt överlägsna sina konkurrenter. Och laget fortsätter att vara överlägsna även utan skottarna.

 

Svenska mästerskapet i fotboll

1896 arrangeras det första svenska mästerskapet i idrott där även fotboll återfinns på programmet. Tävlingarna hålls i Helsingborg och spelas i cupform, i finalen slår Örgryte utan sina skottar Idrottens Vänner med 3-0. Laget spelade enligt dåtidens taktiska modell 2-3-5.

Den historiska idrottsfesten i Skåne präglades emellertid av improvisation och bristfällig planering och var nära att läggas ned redan innan den börjat. Wilhelm Friberg fick personligen rycka in och organisera en ny kommitté strax innan tävlingarna, samt övertala planägaren att upplåta marken för tävlingsändamålet genom att garantera ekonomisk soliditet. Även från Stockholm och den välkända Victor Balck hade evenemanget till viss del motarbetats. Det rådde en tidig polarisering mellan Stockholm och Göteborg och mästerskapet hade tillkommit på initiativ av det i Göteborg, och av Friberg nybildade Svenska Idrottsförbundet.

Örgryte tog åtskilliga medaljer under landets första Svenska mästerskap, detta i kombination med att  Friberg dessutom legat bakom delar av planeringen gjorde att föreningen gick enormt stärkta ur mästerskapet.  Under många år framöver kom man mer eller mindre att prenumerera på SM-guldet i fotboll. Vissa år är man helt obesegrade, exempelvis 1904 då man tog sitt sjätte SM-tecken efter att ha slagit Djurgården i finalen.

Även om Friberg själv inte var någon aktiv utövare eller intog någon riktig tränarroll så är hans betydelse för fotbollen i allmänhet och ÖIS i synnerhet enorm. Han la ner ett hårt arbete på att få i gång fler lag, annordna turneringar och få fler ungdomar intresserade av denna nya sport. Någon publikattraktion var fotbollen sannerligen inte under sin första tid. Även om ett intresse så sakterliga växte fram under 1890-talet så var det först en bit in på 1900-talet som det blev stadens stora publiksport. Oftast förlades fotbollsmatcherna i samband med andra idrottstävlingar och man undvek att sätta matcherna sist på programmet eftersom folk då valde att gå hem. Idag räknas Örgryte IS som landets äldsta fotbollsklubb.

 

Sportjournalisten Friberg

Idrottsrörelsen hade det länge bekymmersamt att få sin verksamhet uppmärksammad, dagspressen nämnde sällan något och de få periodiska idrottspublikationer som fanns var baserade i Stockholm. I januari 1893 grundar därför Friberg idrottstidningen Start som kom att få stor betydelse för idrottens spridning. Den var huvudsakligen avsedd för Göteborgsidrotten, men täckte också in händelser från övriga landet. Start utkom med ett nummer i månaden och kostade 1,25 kr för ett helt år. I åtta år höll han tidningen levande och skapade under denna tid sig också ett namn som duktig sportjournalist.

Att skriva om sport i olika former var en syssla som Friberg vid sidan av alla andra uppdrag kom att fortsätta med ända fram till sin död. Att han hade ett utpräglat sinne för för konst och lyrik hade han dock visat prov på långt tidigare. Första gången man finner hans texter är i det stiligt dekorerade medlemsblad han hade börjat ge ut redan sommaren 1889 tillsammans med litografen Arthur Gerle. Till sin hjälp hade de en rad lokala konstnärer som Friberg engagerat.

 

Bildandet av Göteborgs FF

Örgryte var som nämnt överlägsna sina konkurrenter och efter ett tag tröttnade Friberg, dels på att det fanns för få lag i staden och dels på att motståndet var för dåligt. I vanlig ordning tog han saken i egna händer och bildade 1897 Göteborgs FF, kända som GFF och Polkagrisarna och idag belägna vid Majvallen i Majorna. De båda lagen möttes flitigt, men GFF räckte i regel inte riktigt till. 1899 gjorde de båda lagen upp i finalen om svenska mästerskapet där ÖIS vann med 4-0. Friberg var både ordförande och kassör i den nya klubben och rent allmänt stod de båda föreningarna varandra mycket nära. Successivt frigjordes GFF från ÖIS och Fribergs roll i klubben minskade. Att GFF efter en tid hamnade i Majorna känns logiskt och bra, på så vis fick hans barndoms stadsdel också ett lag som han grundat och till stor del låg bakom. Att klubben numera återfinns långt, långt ner i seriesystemet är en annan historia...

En artikel om GFF finns sedan tidigare publicerad här på Majorna.nu

 

Landets modernaste idrottsanläggning

I takt med att Örgryte Idrottssällskap växte och idrotten utvecklades stod det klart att Balders Hage började bli otidsenlig och behövde rustas upp. Under åren kring sekelskiftet gjordes därför, under ledning av en mycket entusiastisk Wilhelm Friberg, en för sin tid mycket omfattande ombyggnad. Nu fick sällskapet bland annat nytt klubbhus, omklädningsrum, materialrum, läktare och en pampig högtidssal. Man hade två separata tennisbanor, nya löparbanor och en för sin tid fotbollsplan i toppklass. Anläggningen blev mycket populär och lockade till sig en hel del utövare från andra föreningar i staden. Att påstå att Örgryte dominerade kraftigt inom både fotboll och friidrott är ingen överdrift. Noterbart är att även den nybildade föreningen IFK Göteborg under en kort tid spelade sina matcher på planen.

Utvecklingen inom idrotten gick fort och trots den väldiga satsningen visade sig Balders Hage snart åter vara för liten och omodern. Planer på anläggande av en helt ny anläggning påbörjades därför. I februari 1908 skrev Wilhelm Friberg, på sällskapets vägnar, kontrakt med Göteborgs stad om att arrendera en stor tomt öster om nuvarande Skånegatan, strax norr om Korsvägen där Svenska Mässan är belägen. Redan i september samma år kunde man efter ett idogt arbete och med stora ekonomiska uppoffringar inviga sin nya anläggning som på Fribergs inrådan döptes till Walhalla. Invigningen skedde i samband med en fotbollsmatch mot tyska Viktoria Berlin. Trots regnigt och kulet väder lockades en stor publik och runt  300 idrottare till arenan.

När Walhalla invigdes var det landets modernaste idrottsplats med riktiga kolstybbsbanor och en fotbollsplan med gräs, allt med fastställda internationella mått. Året efter arrangerade man SM i friidrott där ÖIS tog sju av nitton SM-guld. Och med framgångarna och den nya moderna arenan ökar tillströmningen till klubben ytterligare.

Två andra män bredvid Friberg som i stor utsträckning såg till att Walhalla blev verklighet var Hugo Levin och Carl Helgesson. Det var med dessa båda herrars hjälp som han kunde och vågade projektera och satsa på  detta för sin tid enorma projekt.

 

Många uppdrag

Förutom Örgryte IS, Göteborgs FF och sporttidningen Start var Wilhelm Friberg aktiv på flera andra plan. 1895 bildas Svenska Idrottsförbundet som snart utfärdar regler efter engelsk förebild samt instiftar SM. Idrottsförbundet som bildades i Göteborg är i mångt och mycket Wilhelm Fribergs skapelse och han blir inte oväntat dess förste generalsekreterare, en post han behöll under hela sitt liv. Vidare var han ledamot i Riksidrottsförbundets överstyrelse i nästan 25 år. I Svenska Fotbollsförbundet var han ledamot vid dess start 1904 och sedermera ordförande i tio år. På distriktsnivå var han ordförande i Centralföreningen för Gymnastik- och Idrottssällskapen i Göteborg, en av landets första sammanslutningar som han själv tog initiativet att starta. I Göteborgs Fotbollsförbund var han ordförande i två omgångar 1905-1907 samt 1920-1931. Att påstå att Friberg i stor utsträckning ledde den svenska idrottsrörelsen under dess uppbyggnad är ingen överdrift.

Utanför idrotten var han med och bildade sällskapet Örgryte Odalmän som han ägnade ett stort intresse åt. Även i Svarta Örnsorden och Götiska förbundet var han aktiv och uppskattad. Bland alla sällskapen utanför ÖIS var det emellertid främst Idrotts-Orden som han brann för. Även detta var mer eller mindre hans egna skapelse som han styrde och ställde över. Till denna drog han sig gärna undan för att komma bort en stund från vardagen och alla förpliktelser. Som om inte detta räckte så var han även uppskattad klubbmästare i Publicistklubbens västra avdelning samt kraften bakom bildandet av ett teatersällskap inom Örgryte IS. Som alltid var han en centralgestalt och inom teaterna fick den mångsidige mannen utlopp för sina konstärliga ådror som författare, regissör, dekoratör och skådespelare.

Man ställer sig förstås frågande hur han kunde hinna med allting? Det finns naturligtvis inget enkelt svar på detta, men Wilhelm Friberg var en sällsynt begåvad och mångfacetterad man. Hans omdöme var mycket gott och han var direkt lysande när det gällde att komma till beslut och handling, fastnade så att säga sällan i oväsentligheter. Dessutom hade han inga direkta familjeband som tog upp hans tid, vilket nog var en förutsättning för att ro allting i hamn. Vid Örgrytes 25-årsjubileum 1912 kunde man läsa följande i tidningen Göteborgs Morgonpost "Han är en idrottens banbrytare i vårt land, den framstående organisatören och ledaren, och den stora mängd förtroendeuppdrag han hedrats med vittna om hur högt uppskattad han är bland våra idrottsmän i skillda läger"

Som idrottsman gjorde Friberg inte lika stora sensationer, men han var en aktiv utövare och var duktig i tennis och riktigt god i skytte.

 

Det stora sveket

Walhalla var ett av de verk Wilhelm Friberg var allra mest stolt över och en fantastisk tillgång inte bara för Örgryte Idrottssällskap utan också för de tusentals ungdomar som använde den som rekreationsplats. Därför kom det, åtminstone delvis, som en stor chock när Göteborgs stad plötsligt sa upp kontraktet för marken. 1923 skulle den stora Jubileumsutställningen i Göteborg anordnas och marken ansågs behövas för ändamålet. Friberg la ner all sin kraft på att få beslutet upphävt, men alla insatser visade sig vara förgäves. Beslutsfattarna var obevekliga och resutlatet blev att stadens enda idrottsanläggning som var fullt utrustad för att klara friidrottstävlingar helt sonika revs. Någon hänsyn till allt kapital och allt ideellt arbete som lagts ner på anläggningen togs inte. Så sent som 1920 hade idrottplatsen genomgått ett ansiktslyft då bland annat byggnader och plank nymålats. I september 1921 anordnades en sista tävling som lockade runt 8.000 åskadare från staden.

En liten tröst var att Friberg fått ett muntligt löfte om att sällskapet skulle få tillbaka marken efter utställningen. Det hela förverkligades dock aldrig, vilket aldrig var tanken från stadens ledning heller. Efter utställningen låtsades man inte kännas vid löftet, i stället upplät man en stor utställningshall åt den nybildade Svenska mässan. Samtidigt påbörjade Göteborgs stad i stället en satsning på Slottskogsvallen som skulle bli den nya tidens arena. Friberg kände sig sviken. Detta var utan tvekan hans livs största motgång och bitterheten kom han aldrig över, även om han försökte dölja den utåt.

För Örgryte var det hela ett tungt bakslag och man tvingades återvända till Balders Hage, en anläggning som redan tjugo år tidigare hade ansetts för liten och omodern.

 

En ny tid

När Walhalla försvann blev konsekvenserna inte så förödande för föreningen som man kanske kan tro. Vid denna tid hade samtal förts mellan stadens största fotfollsklubbar GAIS, IFK Göteborg och Örgryte IS. Tillsammans hade man bildat Göteborgs Alliansen och 1922 flyttade  fotbollssektionen a-lagets verksamhet till Ullevi.

Fler sektioner följer snart efter och flyttar sina verksamheter till andra platser. Andra  läggs ner av ekonomiska skäl. Följden blir en mer uppdelad och specialiserad förening. På flera sätt är det en ny tid som stundar och då inte bara för ÖIS. För hela Göteborg påbörjas en ny idrottsepok med ett upprustat Ullevi och en ny anläggning i form av Slottskogsvallen.

En stor skillnad är att utvecklingen nu allt mer sker i det närmaste utan inblandning från en åldrande Wilhelm Friberg. Tidigare hade han varit aktiv på alla möjliga plan, inte bara inom Örgryte. Den som gräver i den svenska idrottshistoriens gulnade dokument kommer snart märka att hans namn dyker upp lite överallt. Det var en man som satte avtryck långt utanför ÖIS. Det var exempelvis han som i stor utsträckning tog ut Sveriges första riktiga landslag inför mötet mot Norge 1908. I uttagningskommitté satt också C. L. Kornerup, Gösta Dalman och den legendariska Göteborgshataren Anton Johanson från Svenska Fotbollsförbundet. I den första landslagstruppens startelva återfanns fyra spelare från ÖIS.

Av alla uppdrag gav dock Friberg sitt kära Örgryte IS mest tid och kärlek. Det var där han under hela sitt vuxna liv, tillsynes outtröttlig, ledde föreningen i både vardagssysslor, tävlingsarrangemang och framtidsplanering.

 

Livet utanför idrotten

En stor förklaring till att Wilhelm Friberg kunde lägga så mycket tid och energi på idrotten var som tidigare nämnt avsaknaden av några egentliga familjeband. Han bodde ensam i sitt hus och från verandan hade han utsikt över Balders Hage, till verkstaden på andra sidan Mölndalsån hade han endast några hundra meter. Det var här han levde och tillbringade sitt liv. Helt ensam var han förvisso inte, när fadern i Majorna dog flyttade hans mor in i huset och skötte hushållet. Först efter moderns död 1916 började Wilhelm Friberg fundera på familjelivet. Sin blivande hustru visade sig finnas alldeles i närheten. Det var en yngre syster till idrottskamraterna Aron och Olof Hammarbäck. Deras fader var förövrigt även han anställd vid Bohus mekaniska verkstad, som gjutmästare. 1918 gifte sig Wilhelm Friberg och Lalla Hammarbäck. Friberg var nu en bit över femtio år och det fanns säkerligen en hel del som inte såg med förtjusning på giftermålet med den 26 år yngre Lalla. Paret födde en dotter men redan efter något år kantrades de av en motgång då Lalla fick en svår reumatisk värk som kort därefter invalidiserade henne. Friberg fick efter bästa förmåga sköta om både frun och dottern, vilket han ska ha gjort även det på ett föredömligt sätt. 1925 började åldern ta ut sin rätt och han slutade vid Bohus Mekaniska där han arbetat i 44 år. Även idrottsgärningarna blev successivt färre och 1926 lämnar han ifrån sig ordförandeklubban i ÖIS efter 39 år. Dock fortsatte han att arrangera tävlingar för ungdomar vid klubbens urpsrungliga idrottsplats Balders Hage, även efter det att ÖIS lämnat arenan. Han var alltid mån om att det fanns gott om priser inför tävlingarna. Även en och annan folkfest annordnades i Balders Hage på initiativ av den förre ordföranden.

En hobby han försummat men nu fick lite tid att ägna sig åt var målning, i denna syssla kunde han drömma sig bort från livet som inte längra var sig likt. De sista åren hade kantats av en del bekymmer av personlig art. Med en sjuk hustru och med en familj att försörja räckte plötsligt inte pensionen till och ekonomin var inte den bästa. Och efter alla år i händelsernas centrum hade den gamle pionjären glömts bort en aning och blivit ganska ensam.

I december 1931 råkade Wilhelm Friberg ut för en olycka då han blev påkörd av en cyklist och ådrog sig ett öppet sår på ena benet. Såret infekteras och han drabbas av svår rosfeber. Efter behandling på Ekmanska sjukhuset lyckas infektionen hävas och tillståndet bättras. Men plötsligt, just när han skulle skrivas ut, slår en blodpropp ut hjärtat och Wilhelm Friberg avlider hastigt den 16 januari 1932.

 

Tacksamhetsskuld

Wilhelm Friberg återvände aldrig till Majorna mer än för att hälsa på sina föräldrar eller gamla bekanta. Han förblev sin bostad, sitt arbete och framförallt sin idrottsförening inne i stan trogen under hela sitt vuxna liv. Och vem vet vad som hänt om han aldrig fått arbetet på Bohus Mekaniska Verkstad, något ÖIS i dess nuvarande form hade antagligen inte existerat. Kanske hade rent av Majorna haft en klubb av liknande dignitet idag. Men sådant kan man bara fantisera om. Klart är i alla fall att Örgryte Idrottssällskap står i evig tacksamhetsskuld till denna märkliga och fascinerande man, vilket även gäller för stadens och landets övriga idrottsverksamhet.

Wilhelm Friberg var en sann pionjär som dessutom gjorde en enastående social insats på sin tid, inte minst för Göteborgs ungdomar. Redan i unga år när ÖIS grundades lyfte han fram att idrottens ändamål också var en fostrande gärning, man får liksom känslan att han ville rädda undgomen från en massa bekymmer. För honom var idrotten inte i första hand tävlingar och rekord, utan ett förverkligande av höga livsideal. Han hade också redan i unga år ett betydande mått av fosterländsk anda inom sig och denna nationalromantiska ådra genomsyrade ofta hans tal vid olika festligheter och evenemang.

Den något något bortglömda idrottsprofilen gör sin sista vila på Örgrytes nya kyrkogård, på gravstenen kan man läsa "Banbrytare för idrott i Sverige"

 

 

Text: H. Johan Lundin | 2012-02-21


http://creativecommons.org

 

 

 

Bildkavalkad med anknytning till
Örgryte IS och Göteborgs tidiga idrottsliv

Öis, örgryte is, historia, fakta

"Fotboll tror jag är den idrott, som man skulle vilja sätta främst, ty detta spel är icke blott stärkande för kroppen utan även för tanken. Kvicka tankar och snabba vändningar fodras häri mer än i de flesta andra idrottsgrenar. /…/ Hur uppfostrande är inte detta spel, där var och en skall sköta sitt, för att hela laget ska segra. Hur mycken kraft och tanke utvecklas icke här!”

                                                                  Wilhelm Friberg, 1897

 

 

segelsömmare, göteborg, majorna
Segelsömmaren Johan Fredrik Friberg och Nicolina Martina Wahlberg. Paret var bosatta i Majorna där sonen Wilhelm också kom att växa upp och gå i skola. Som nyexamenerad 16-åring flyttade han1881 in till själva staden Göteborg.


wilhelm friberg, örgryte, öis, majorna
Idrottspionjären Wilhem Friberg grundade Örgryte Idrottssällskap 1887, i en tid då idrott i princip var ett helt okänt begrepp. Friberg var även aktiv utanför ÖIS och var en av de drivande krafterna bakom bildandet av en rad olika idrotts-organisationer i landet.


ÖIS räknade sig egentligen aldrig som ett lag från Örgryte Socken. Sällskapet förespråkade ett införlivande med staden och redan på den första fanan stod det Göteborg. Men sockens gamla marker har man inte övergivit, sitt klubbhus och träningsanläggning har föreningen förlagd i Kallebäck. Längst till vänster i bild håller Wilhelm Friberg föreningens fana.



Något större utrymme för andra aktiviteter än idrott existerade knappt i Wilhelm Fribergs liv. Han var dock högst verksam i en del ordenssällskap utanför idrotten och ägnade sig gärna, när tid gavs, åt både teater och målning.

start, tidningen start, idrott, idrottstidning, friberg
Wilhelm Friberg tyckte att det rapporterades för dåligt från idrottsvärlden. I vanlig ordning tog han saken i egna händer och grundade i januari 1893 en renodlad idrottstidning vid namn Start. Tidningen drev han vid sidan om alla andra uppdrag i åtta år. Efter detta fortsatte han skriva om idrott för diverse andra publikationer.

örgryte odalmän, wilhelm friberg, ordensbroder, ordenssällskap,
Ordensbrodern Wilhelm Friberg var aktiv i åtskilliga sällskap, bland annat i Örgryte Odalmän och Idrotts-Orden som han varit med och grundat.


gravsten, örgryte, göteborg
Wilhelm Friberg dog 1932 i sviterna efter en olycka. Han gör sin sista vila på Örgryte Nya kyrkogård, på hans gravsten kan man läsa texten "Banbrytare för idrott i Sverige"


Källor:

Boken om Ullevi: upplevelsernas arena. Ullevi & Fritid Göteborg

Från A till Öis - Sällskapet genom hundra år

Gamla Ullevi. Red. Bo Johansson & Bo Sigvard Nilsson

GFF 100 År. Hedén Bengt. Axelsson Rolf.

Göteborg berättar igen. Öhnander Bengt.

Hur idrotten kom till stan. Jerneryd Roland

Idrottsarvet 1986. Årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg

Idrottsarvet 1989. Årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg

Idrottsarvet 1991. Årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg

Idrottsarvet 1994. Årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg

Idrottsarvet 1995. Årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg

Svensk Friidrott 100 år. Persson Lennart K. Pettersson Thomas.

Öisaren 2005-01. Medlemstidning.

Örgryte Idrottssällskap 1887-1962 (Jubileumsskrift)

Örgryte i flydda dar. Skarbeck Sören

 

 

Internet

Åtskilliga artiklar från Wikipedia har använts, bland annat de som behandlar: Heden, Excersisheden, Örgryte IS , Gamla Ullevi, Wilhelm Friberg, Balders Hage, Friidrott, SM-Friidrott, Fotboll, OS 1912.  Vidare har viss fakta och inspiration hämtats från bland annat följande sidor:

www.ois.sewww.storagrabbar.sewww.sportklubben.net, www.oissupporter.sewww.carlotta.gotlib.goteborg.se, www.ifkgoteborg.sewww.//iof1.idrottonline.se,

www.gais.se

 

 

Bildkavalkad

Nedan finns en omfattande bildkavalkad över Örgrytes olika verksamheter sammaställd, främst hämtade från den tid då Friberg var verksam men också några av senare datum. Här finns även en del allmänna samtidsbilder från Göteborg.

När det gäller fotografer och i vissa fall rättigheter till bilderna har vi inga direkta uppgifter om detta. Skulle någon mot förmodan finna en bild som vi inte borde publicera går det bra att kontakta oss.

Vinstersport, Göteborg, historia, skidor, skidtävling, sverige, första skidtävling,
Vintersporterna hade en framträdande roll i Örgrytes tidiga historia, men fick ganska snart träda tillbaka till förmån för framförallt friidrott och senare fotboll. En starkt bidragande orsak till detta var dåliga vintrar. Här syns några deltagare från Göteborgs första nationella skidtävling, den 3 februari 1901. Bilden är tagen utanför omklädningsrummet på 'Idrottsplatsen', den arena som senare skulle komma att omvandlas och bli Gamla Ullevi. Loppets vinnare hette Erik Eriksson och syns mitt i bild med nummer tolv på magen.

1901, göteborg, gibraltar, landalabergenDen första backhoppningstävlingen i Göteborg arrangerades den 3 mars 1901 i en provisorisk backe på egendomen Gibraltar i Landalabergen. Tävlingens vinnare blev en norrman men dess längsta hopp gjordes av Göteborgaren Ivar Norrman och mätte 8 meter! Som det framgår av bilden var det en populär tillställning med över 2000 åskådare på plats.

Ungefär ett år senare invigdes Bragebacken i Slottskogen.


Skytte som har äldre anor än själva idrottsrörelsen kom att upptas av flera föreningar under 1890-talet och framåt. I Örgrytes fall fanns skytte med på programmet vid de allra första tävlingarna i slutet på 1880-talet. En av föreningens bästa skyttar var dess ordförande Wilhelm Friberg som erövrade många priser genom åren.

Bilden är tagen vid skyttepaviljongen vid det gamla landeriet "Stora Katrinelund, beläget strax öster om nuvarande Katrinelundsgymnasiet i stadsdelen Heden


Exercishuset på Heden kan vara landets äldsta idrottshall som fortfarande är i bruk. Fastigheten skänktes till Göteborgs stad år 1867 av grosshandlare Julius Lindström. Hans syfte var att byggnaden skulle "...tjena till gymnastik- och exercislokal för folkskolornas ungdom samt för frivilliga skarpskyttecorpsen".  Numera används lokalen bland annat till bordtennis.


Bragebacken, Göteborg, Slottsskogen, backhoppning
Utvecklingen gick fort i idrottens barndom. I en gren som backhoppning blev det hela väldigt påtagligt då anläggningarna helt enkelt inte längre kunde användas. Här syns en tävling 1904 i Bragebacken i Slottskogen.

os 1912, skytte, stockholm, kaknäs
När OS arrangerades i Stockholm 1912 var skytte mycket populärt och man tävlade i hela 18 olika discipliner, bara friidrotten hade fler. Bland de mer udda tävlingarna tillhörde "duell mot människoliknande pappfigur" och "löpande hjort med enkelskott" Tävlingarna avgjordes på Kaknäs på Djurgården och vid Råstasjön i Solna, dock utan deltagande från Örgryte som annars var en av spelens mest välrepresenterade klubbar.


Granne med Exercishuset låg en liten egendom som hette Katrinetorp, eller Loppetorpet som det kallades i folkmun. Här hade
GAIS friidrottare sitt första omklädningsrum, detta delade man broderligt med Lyckans Soldater. Det mesta av Katrinetorp revs inför jubileumsutställningen 1923.

heden, Göteborg, historia, exercisheden, excersisplats, nöjen,
Heden har varit föremål för många olika aktiviteter genom åren. Dess historia går tillbaka till 1700-talet då området användes som exercisplats för militären och som betesmark för stadsbornas kreatur. Vid mitten av 1700-talet drevs det även tobaksplantage här. Från 1800-talets andra hälft har Heden framförallt använts för lek, idrott och möten av olika slag, bland annat har arbetarrörelsen haft många av sina demonstrationsmöten förlagda här. Sin mest betydelsefulla roll hade nog Heden då den fungerade som mötesplats och inspirationskälla för idrottsintresserade Göteborgare i en tid då idrott ännu var ett okänt begrepp. Den vita byggnaden till vänster är Dicksons palats, det avlånga tegelhuset är själva Exercishuset.

Hedens omgivning har förändrats dramatiskt under årens lopp. Gator och bebyggelse har kommit och gått och idag återstår inte mycket av den gamla omgivningen. Egendomligt nog, har dock den gamla grusplanen överlevt under alla år och är nu ett högaktuellt diskussionsämne bland såväl stadsplanerare och politiker som bland vanligt folk. Förslagen på vad man ska göra med den stora ytan är många och skiljer sig ganska radikalt emellan. Att något bör göras är ganska klart, dock bör man nog tänka sig för mer än en gång innan man bebygger för mycket av denna kulturhistoriska plats som i generationen fått vara öppen och i det närmaste obebyggd.

cykeltävling, göteborg, velociped, velocipedklubb, cykelsport, historia, Malmö vk,
År 1886 arrangerades den första riktiga cykeltävlingen i Sverige, man tävlade i två olika distanser och de båda loppen gick runt Stora dammen i
Slottsskogen. Sporten blev snabbt en publikfavorit och vid sekelskiftet 1900 hade Göteborg inte minde än elva föreningar där cykelsport fanns på programmet. En av de första som prövade på den nya flugan var Örgryte IS.

Här syns en tävling arrangerad av Göteborgs Velocipedklubb den 2 augusti 1896. Tävlingen ägde rum på Ullevis föregångare 'Idrottsplatsen'.  I ledning Otto Klein (Malmö VK) följd av G Sjöberg (Malmö VK), Jonas Jonsson (Stockholms Allmänna VK) och Anton Andersson (Göteborgs Velocipedklubb).

cykeltävling, balders hage, göteborg, kfum, örgryte is, 1902
Örgryte tillhörde pionjärerna inom många olika idrottsgrenar, redan 1895 arrangerade föreningens velocipedavdelning egna tävlingar. Här syns starten i ett av KFUM:s velocipedlopp i Slottskogen den 7/8 1902, starten ägde rum i Örgrytes hemmaarena Balders Hage.


Örgryte idrottssällskap kom snabbt att bli en mångsidig och framgångsrik förening. Här har man anordnat en idrottsfest i samband med invigningen av sällskapets första fana i Balders Hage 1890.

Balders Hage var en av landets främsta idrottsanläggningar på sin tid och var en bidragande orsak till att många av idrottarna valde att tävla för just Örgryte IS. Bilden ovan är tagen 1902 då arenan precis genomgått en omfattande restaurering.

Balders hage, örgryte is, öis, friidrottÖrgrytes supporterklubb är uppkallad efter föreningens första idrottsplats, Balders Hage. Här är en bild från en friidrottstävling, i en tid då startblocket ännu inte var uppfunnet.

Balders hage, Örgryte, ÖIS, En samling unga idrottare i Balders hage. För föreningens grundare och entusiastiska ordförande Wilhelm Friberg var den sociala och fostrande gärningen minst lika viktig som själva tävlingsmomenten.

tyngslyftningshistoria, tyngdlyftning, örgryte, historia, AIKÖrgrytes var bland de första i Göteborg att arrangera tävlingar i tyngdlyftning. Här syns A.W. Sköld från AIK i en tävling i Balders Hage 1904. På tribunent i bakrunden beskådar Wilhelm Friberg lyftet.


Tennis var en av de grenar Örgryte IS kom att ägna sig åt på ett mycket tidigt stadium.  Klubben köpte in sitt första tennisspel i april 1888 och på deras interna sommartävlingar samma år fanns den nya sporten med på programmet. Göteborgs första allmänna tennistävling arrangerades i september1891 av Örgryte och vanns av Öisaren Sven Lindhe. Mitt i bild syns Wilhelm Friberg som själv var en god utövare av sporten, 1897 nådde han finalspel i Svenska Mästerskapen där han förlorade mot klubbkamraten Aron Hammarbäck. Bilden är tagen i Balders Hage.

Friidrottare eller "atleter" som de kallades i Balders Hage 1894, Wilhelm Friberg med fanan

Luftballong, historia, göteborg, åka luftballongBalders hage var inte bara en plats för idrottstävlingar. Under framförallt dess första tid var det också en mötesplats för lekar och socialt umgänge. Här syns en luftballongsfärd i Göteborg under1890-talet, där starten med största sannolikhet ägde rum från Balders Hage

En tidig upplaga av ÖIS fotbollslag, samlade vid hemmaplanen Balders Hage


Balders Hage var belägen där nöjesparken Liseberg nu breder ut sig. Så här såg Liseberg ut 1922, vid denna tid existerade fortfarande Balders Hage.

balders hage, liseberg, balder, historia, göteborg, 1920-tal
På denna något suddiga bild syns de sista resterna av den klassiska idrottsplatsen Balders Hage, i bakgrunden reser sig Lisebergs nöjesfält som invigts 1923 i samband med Göteborgs Jubileumsutställning. Bland åkattraktionerna skymtas Gamla bergbanan, konstruerad av den danske tivolibyggaren Waldemar Lebech och med sina 980 meter då världens största bergbana. Gamla bergbanan var i drift ända fram till 1987 då den revs efter att runt 41 miljoner människor åkt den.

Getebergsäng, göteborg, mölndalsvägen, historia, fabriker
När Wilhelm Friberg flyttade från Majorna till stan år 1881 var fortfarande stora områden runt Liseberg, Södra vägen, Getebergsäng och Mölndalsvägen utpräglade villasamhällen. Här fanns också en lång rad industrier, framförallt mindre sådana som ofta var belägna i närheten av Mölndalsån. Ett av många företag var Bohus Mekaniska verkstad där Friberg arbetade under hela sitt verksamma yrkesliv, bodde gjorde han i en närliggande villa.


Walhall, valhalla, örgryte is, öis, svenska mässan, korsvägen, kolstybbsbanor, 1908, göteborg,
Där Svenska mässan idag är belägen låg en gång i tiden landets mest förnäma idrottsplats - Walhalla eller Valhalla som det senare kom att stavas. När den invigdes 1908 var det en toppmodern arena med gräsplan och riktiga kolstybbsbanor, allting efter fastställda internationella mått. Arenan hade en för sin tid imponerande publikkapacitet på 8000 åskadare. Fastigheten längt upp till vänster är Münchens Svagdricke-Bryggeri.

Invigning av Walhalla år 1908.  Mitt i bild syns Örgrytes IS ordförande och eldsjäl Wilhelm Friberg.

1914, gräsklippare, göteborg, historiaPrecis som idag krävdes det mycket ideellt arbete för att starta och hålla idrottsföreningar vid liv. Här ser vi hur gräsklippningen på Walhalla idrottsplats gick till 1914. Mannen som utför arbetet är dock förmodligen anlitad som någon form av vaktmästare.

valhalla, 1915, göteborgWalhalla Idrottplats var en stor tillgång för Örgryte och bidrog till att locka över idrottsmän och talanger från konkurrenterna. Så här såg anläggningen ut omkring 1915.


Den klassiska idrottsplatsen Walhalla rivs för att göra plats åt Jubileumsutställningen.
Fotografiet är troligen taget den 3 oktober 1921

 


Del av en annons från
Göteborgs Handels Och Sjöfartstidning den 5 september 1908 när det var dags att inviga landets då modernaste idrottsanläggning.

1921, idrott, valhalla, idrottshistoria, örgryte, göteborg, september 1921, sverige
Söndagen den 25 september 1921 annordnade Örgryte det sista idrottsevenemanget på Valhalla innan det revs. På programmet fanns 25 olika grenar och mer än 120 idrottsmän. Långt senare kan man säga att Valhalla till viss del återuppstod. Nya Valhalla byggdes inför EM i friidrott 2006 som ett uppvärmningsområde för idrottarna. Under säsongen 2007-2008 slöts på sätt och vis en cirkel, då Örgryte IS 86 år senare valde att förlägga sina hemmamatcher i Superettan här.

örgryte, öis, örgryte is, sm, svenska mästare, friidrottshitstoria, friidrott, Aron Hammarbäck, 1899
Örgryte dominerade svensk friidrott under många år, här syns några av föreningens främsta utövare år 1899 med medaljerna på bröstet.

Från vänster:  Alfred Svensson, Nils Ericsson, Carl E Helgesson, Paul M Pehrson, Frans Frise och Aron Hammarbäck

friidrott, 1901, historia, göteborg, sverige, svenska mästare, 100 meter, arena,
Startfältet i ett 100 meters lopp på 'Idrottsplatsen' år 1901. Till vänster i bild Knut Lindberg och längst till höger Emil Andersson, båda tävlande för Örgryte IS. 'Idrottsplatsen' var en föregångare till Gamla Ullevi som uppförts 1896 av Göteborgs Velocipedklubb som arena för cykeltävlingar. Arenan hade en sittplatsläktare för 600 åskådare och bestod av en betongvelodrom och löparbanor, innanför dessa anlades efter en tid också en grusplan för fotboll. Det var på denna plan som
IFK Göteborg spelade sin första dokumenterade match den 12 juli 1905, motståndarna hette Örgryte IS som vann med 4-1. Vintertid användes anläggningen av Skridskoklubben Norden som genom att pumpa upp vatten från Fattighusån kunde anordna tävlingar i skridsko och konståkning.

Gamla ullevi, historia, norra tåplats, södra ståplats, byggd, 1915
Här syns arbetet med att riva 'Idrottsplatsen' för att i stället uppföra Gamla Ullevi. Cykelvelodromens kurvor sparades dock och blev underlag för de norra och södra ståplatsläktarna. Fotot är med största sannolikhet taget 1915. Redan 1901 hade en tennishall och sex utomhusbanor uppförts alldeles intill och det rådde nu ingen tvekan att idrotten kopplat ett starkt grepp om stadens invånare.

Gamla ullevi, 1915, 1916, publikrekord, ifk göteborg, örgryte, elfsborg, göteborg, histori, idrottshistoria,
Gamla Ullevi anlades under åren 1915-1916 efter ritningar av arkitekten Karl M. Bengtson. Arenan som från början hette 'Ullervi fotbollssplan' invigdes den 17 september 1916 då IFK Göteborg tog emot Akademisk Boldklub från Köpenhamn. Delar av kringliggande marker var vid denna tid fortfarande obetydligt exploaterade, vilket framgår i vänsterkanten av bilden. Publikrekordet på Gamla Ullevi slogs den 2 maj 1957 då Örgryte och Elfsborg drabbade samman i en match i dåvarande division två, 32 357 personer hade pressats in. Den 9 januari 2007 påbörjades en rivning av arenan, för att göra plats åt nuvarande arena med samma namn


Redan långt innan Slottskogsvallen uppfördes anordnades det tävlingar i Slottskogen.
Här är John Fentons rekordhopp på 1.75 meter, förevigat år 1895.Rekordet stod sig fram till 1903 då Yngve Elmlund förbättrade det till 1,752 meter. Långt senare under DN-galan i Stockholm den 30 juni 1987 skulle en ÖIS'are vid namn Patrik Sjöberg hoppa 2,42. Det var ett världsrekord på sin tid och står sig än idag som såväl svenskt som europeiskt rekord.

patrik sjöberg, 1987, världsrekord, höjhopp
Före detta värlsdrekordhållaren Patrik Sjöberg tävlade för Örgryte IS och är en idrottsman som i flera olika hänseenden skrivit in sig i historieböckerna. Under sin karriär vann han bland annat åtta SM-guld, fyra EM-guld och två VM-guld. Han tog även två silver och ett brons under de Olympiska spelen. Sjöbergs rekordhopp från 1987 har än idag bara överträffats av en enda hoppare i världen, Kubanen
Javier Sotomayor.

Roland Mentzer, stafett, sverige, historia, sven strömberg
1000 meter stafett är en mer eller mindre försvunnen gren. Här syns det segrande ÖIS-laget från DM-tävlingarna på Slottskogsvallen 1935. Fr. v. Sven Strömberg, Gustav Eriksson,
Roland Mentzer, Ivan Lindholm. Året innan hade tre av dem tagit SM-guld i 4x400 meter.

Slottsskogsvallen, slottskogsvallen, göteborg, invigd,
Slottsskogsvallen invigdes den 12 maj 1923 och kom att axla rollen som stadens viktiga friidrottsarena efter att Walhalla rivits. Här har stora och små tävlingar samsats genom åren, tyvärr känns den dock något outnyttjad idag. På bilden syns en ungdomsträning för flickor.

eric lemming, erik lemming, idrott, friidrott, göteborg, historia
Otto Nilsson och Eric Lemming, två dominanter och föregångare inom svensk friidrott. Här syns de båda kamraterna i samband med en tävling 1909. Lemming tävlade då för den legendariska föreningen Lyckans Soldater i Göteborg.

Eric Lemming brukar med all rätt kallas Sveriges första store idrottsman, mer vältränad än någon av sina konkurrenter. Han började sin karriär i Majornas Gymnastikförenings Idrottsklubb för att sedan efter många år i Lyckans Soldater avsluta sin karriär i Örgryte IS. På meritlistan finns fyra, eller egentligen fem OS guld, tre brons och ett nästan häpnadsväckande antal SM-medaljer. Under sin karriär var han världsrekordhållare i flera olika grenar och i paradgrenen spjut slog han det inte mindre än nio gånger.

Berättelsen om hur Lemming upptäcktes är fascinerande. På Wikipedia går det läsa att

"Efter en träningskväll på övningsplatsen vid Stampen 1895 - där vid tillfället stans främsta spjutkastare Harald Andersson-Arbin och Yngve Berglin höll till - fick den då 15-årige ynglingen möjligheten att returnera spjuten, och visade då så stor talang att de tävlande fick kasta sig undan spjutet som kom i retur."  Kort efteråt bjöds han in till föreningen Lyckans Soldater där han blev dess mest framgångrika idrottare.

 

Otto Nilsson var en mångsidig idrottsman med bland annat elva SM-guld på meritlistan. I sin ungdom tävlade han för GAIS, men gick som 20-åring över till Örgryte. Hans huvudgrenar var diskus, kula och spjut, men deltog även framgångsrikt i bland annat simning, brottning, atletik (dvs tyngdlyftning) och fotboll. Han var även en god gymnast.

stavhopp, historia
Det moderna stavhoppet uppstod i Tyskland redan kring år 1850 och har funnits med på OS-programmet ända sedan starten 1896. Märkligt nog dröjde det ända till OS i Sydney 2000 innan det upptogs på damernas OS-program. Här hoppar underbarnet Eric lemming stav i en tävling arrangerad av Lyckans soldater i Göteborg den 26 augusti 1900.

Roland mentzer, 1932, ifk malmö, sm-guld, 100 mter, historia, svenskt rekord
Roland Mentzer från Örgryte springer i mål som svensk mästare i 100 meter år 1932, tvåan är Henrik Sjöström från IFK Malmö och trean Erik Svensson från Tjalve. Mentzer som även vann 200 meter det här året, sprang under sin karriär hem fyra individuella SM-guld och två i stafett. Han var också en god längdhoppare med 7.21 som personligt rekord

Kjell Areskoug, 400 mter häck, sverige, rekord, historia, sm
Kjell Areskoug var en mycket framgångsrik häcklöpare som vann hela sex SM-guld under 1930-talet. Han blev dessutom 6:a på 400 m häck i OS 1932 i Los Angeles och tog brons på EM 1938 i Paris.

friidrottshistoria, sverige, svensk friidrott, Gunder hägg, hägg, idrottslegend,
Öisaren Lennart Nilsson vann SM-guld i både 800 och 1500 meter, han var även med och tog guld i 4x100 meter, 4x1500 meter samt i lagterräng. Lennart gjorde under 1930-talet sig känd som en duktig taktiker med en vass spurt. Här jagar han idrottslegenden Gunder Hägg på distansen 4x1500 meter i Västerås 1942.

Dan Waern, friidrott, medeldistans, smguld, sm, 1500 meter,
Medeldistanslöparen
Dan Waern växte upp i Sköldinge i Sörmland och hamnade via Flens IF och Gevle IF i Örgryte IS. Under sin framgångsrika karriär tog han bland annat sex SM-guld på 1.500 meter och två guld på 800 meter. I båda distanserna slog han också långvariga svenska rekord. Internationellt nådde han en fjärdeplats i OS i Italien 1960 samt ett EM-silver i Stockholm 1958. Han blev även 1957 förste svensk att springa drömmilen, det vill säga en engelsk mil under fyra minuter. Det året fick han Svenska Dagbladets guldmedalj. Trots att det passerat över femtio år sedan han sprang sitt rekordlopp på 1.500 meter är Dan Waern Sveriges åttonde snabbaste löpare på distansen.

För den som vill veta mer, finns en intervju på http://friidrott.se som gjordes häromåret

idrottslegender, aron hammarbäck, hugo levin, carl helgesson, örgryte, öis, örgryta is, historia
Åtskilliga idrottspionjärer återfanns i Örgrytes styrelse under dess första årtionden, mitt i bild sitter dess självskrivna ordförande Wilhelm Friberg.

 

Till vänster om Friberg sitter den blott 22-årige sekreteraren Hugo Levin, den man som kanske mer än någon annan såg till att idrottsplatsen Walhalla blev verklighet. Den framsynte idrottsentusiasten blev i unga år också ordförande för Göteborgs Fotbollsförbund och var en stark pådrivare och organisatör när den första riktiga fotbollsserien startades i landet 1910. När Ullevi invigdes 1916 gjorde man detta efter initiativ av framförallt Hugo Levin som då lämnat Örgryte. Trots stora protester drev han även genom förslaget att göra Ullevi till en renodlad fotbollsplan "Genom att fotbollsplanen endast kommer att användas för detta ändamål blir den helt naturligt mera förstklassig än en plan där allehanda kastövningar plöja djupa hål i gräsmattan" Det skall också nämnas att Hugo Levin var en utmärkt fotbollsspelare som bland annat var med och tog SM-guld med ÖIS 1906. Tyvärr dog han i spanska sjukan 1918, endast 33 år gammal.

 

Till höger om Friberg sitter Carl Helgesson, en mångsidig idrottare med åtskilliga SM-guld i slägga, kula, diskuss, brottning och mångkamp. Helgesson var styrelseledamot i Örgryte IS åren 1894-1910 innan han gick över till lokalkonkurrenten IFK Göteborg. I Svenska Idrottsförbundet satt han i styrelsen 1899-1909 och vid OS 1912 var han ordförande och tävlingsledare i kommittén för brottning. Precis som nämnda Hugo Levin, var Helgesson en av hjärnorna och initiativtagarna till uppförandet av Walhalla.

 

Ytterligare ett steg åt höger sitter Aron Hammarbäck, en trogen Öisare som var med redan på det legendariska mötet då föreningen grundades 1897. Hammarbäck var en av sin tids största fotbollsspelare och ingick såväl i Skottelaget 1893 som i de upplagor som några år senare kom att prenumerera på SM-guldet. När Örgryte firade sitt 50-årsjubileum skrev en annan av Sverigest största fotbollsprofiler, legenden Sven Rydell, ”det är knappast förmätet att kalla Aron Hammarbäck för Örgrytes fotbollspappa, och honom ha alla de nuvarande spelarna all anledning att se upp till. Utan hans initiativrika och hårda arbete för sporten, och hans glänsande, eggande spel hade kanske fotbollsidrotten i Örgryte och förresten kanske i hela landet inte varit vad den nu är.” Kring sekelskiftet 1900 tog Hammarbäck också tre SM-guld i tennis.

konjaksbord, idrotts, historia, göteborg
Här syns Wilhelm Friberg, sittande till vänster, samlad med några av sina goda vänner. Stående bakom är Algot Sikt och närmast sittande bredvid Friberg brottaren Theodor Dahlberg (1884-1963) med bland annat ett OS-deltagande på meritlistan. 
Sven Friberg (1895-1964) är inte släkt med Wilhelm, utan en framgångsrik fotbollsspelare från Lysekil som var med och tog OS-brons 1924 i Paris. Efter karriären var han ordförande för Örgrytes fotbollssektion. Långt senare valdes han postumt in i Göteborgs Hall of Fame, vilket få fotbollsspelare förärats. Övriga tre på bilden är Henrik Sandberg, Ivar Lindberg och Erik Svensson

 

1927, göteborg, sverige
1927 firade ÖIS 40-årsjubileum, Wilhelm Friberg mitt i bild hade då nyligen avgått ur styrelsen. Ny ordförande var i stället Sven Wijkman.

Sittande från vänster: Jim Falkenström, Ivar Lindberg, Wilhelm Friberg, Sven Wijkman, Erik Svensson. Stående: Klas Granström, Sven Friberg, Algot Sikt, Henrik Sandberg, Carl-Erik Andersson, Edgar Ohlsén.

bandy, göteborg historia, 1917, 1919, bandyhistoria, dåliga isar, isar
En bit in på 1900-talet upptogs bandyn i klubbens verksamhet och det visade sig snart att man hade ett mycket slagkraftigt lag. 1917 när det första distriktsmästerskapet i Göteborg anordnades krossade Örgryte sin finalmotståndare Bandyklubben med 10-1. Även året efter spelade man hem titeln. 1919 fick man nöja sig med en andraplats då värsta rivalen IFK Göteborg vann finalen. Säsongen efter tog Örgryte steget och anmälde sig till Svenska mästerskapen i bandy, här förlorade laget i åttondelsfinal mot AIK. Matchen spelades på Stockholms stadium under miserabla väderleksförhållanden där en tjock issörja täckte planen. Trots förlusten och förutsättningarna fick Örgryte fin presskritik för sitt spel och sin skicklighet på skridskor. Särskilt långlivad blev dock aldrig bandyverksamheten i föreningen.

svenska mästare, brottning, historia, världsmästare, claes johansson, carl ekman
Här är Örgryte IS brottare samlade år 1912, samtliga av dem Svenska mästare vid olika tillfällen. Claes Johansson, sittande till vänster även olympisk mästare.

Stående från vänster: Th. Bergqvist, Carl Ekman, Johan Andersson och Mauritz Andersson. Sittande: Claes Johansson, Tuomisto (Tränare) och Alfred Bark.

basket, fotboll, sven rydell, historia, foto, 1925
Göteborgs första stadslag i Basket, 1925. Andra personen från höger är Sven Rydell, en av  Örgrytes främsta och mest legendariska fotbollsspelare genom tiderna. Rydell spelade 43 a-landskamper i fotboll och är med sina 49 mål än idag dess främsta målgörare.

örgryt is, öis, örgryta, historia
Redan när Örgryte spelade sin och landets första riktiga fotbollsmatch efter moderna regler år 1892 hade klubbens ordförande Wilhelm Friberg sett till att knyta till sig ett antal gästarbetande skottar vars skicklighet vida överglänste konkurrenterna. Här syns en lagbild på det legendariska 'Skottelaget' 1893.

svenska mästare, 1898, göteborg, örgryte, allsvenskan historia, skottelaget
1898 års svenska mästare i fotboll, efter finalseger mot AIK med 3-0 på Ladugårdsgärdet i Stockholm. Detta året spelade man sex matcher mot GAIS som intagit platsen som Göteborgs andralag, Örgryte vinner samtliga matcher med målskillnaden 26-0!

Mästarlaget:

Olof Hammarbäck, Arthus Ahlqvist, Magnus Carlsson, Ernst Lindberg, Willy Plog. Axel Jönsson, Aron Hammarbäck, Ivar Landberg

August Svensson, Paul M Pehrsson, Victor Andersson


1924 spelades den första Allsvenska serien. Här syns Örgrytes IS inför en match mot lokalkonkurrenten GAIS på Gamla Ullevi. På grund av lite egendomliga regler tilllföll inte Guldet GAIS, trots seriesegern. Högst oväntat tog Mölndalskubben Fässberg sitt enda guld det här året efter att ha besegrat Sirius cupfinalen.

Från vänster: Charles Fyrman, Gösta Svensson, Sven Rydell, Sven Friberg, Henning Helgesson, Evert Uhlén, Einar Hedeberg, Evert Lundqvist, Ivar Klingström

Knästående: Albert Andersson, Robert Zander, Douglas Krook

målvakt, örgryte, 1946, stig göransson, fotboll
Örgrytes målvakt Stig Göransson i en match mot Karlstad BK 6/10 1946. ÖIS segrade med 6-2 efter en storartad insats av Göransson, men i det stora hela var 1940-talet en tung period för fotbollssektionen.

agne simonsson, fotbollshistoria, örgryte, bästa spelare, sverige, landslag, göteborg
Agne Simonsson debuterade för Örgryte under1950-talet och räknas idag som en av Sveriges främsta spelare genom tiderna. 1985 ledde han som tränare fram Örgryte IS till SM-guld, efter seger mot rivalen IFK Göteborg i finalen.

svenska mästare, örgryte, 1985, göteborgsderby, allsvenskan, historia, öis,
Örgrytes framgångar är idag är mycket blygsamma. Senast man vann SM-guld i fotboll var 1985 efter en klassisk derbyseger mot IFK Göteborg. Laget leddes då av den gamla storspelaren Agne Simonsson.

marcus allbäck, örgryte, öis, landslaget, heerenveen, aston villa, lyngby, bari, hansa rostock
En av vår tids stora Öis-profiler
Marcus Allbäck var en giftig målskytt. Han blev skytteliga-vinnare i Allsvenskan 1999 och gjorde under sina 74 a-landskamper 30 mål. Under sin utlandskarriär spelade han med varierad framgång för Lyngby, Bari, Heerenveen, Aston Villa, Hansa Rostock och FC Köpenhamn. Karriären avslutades på samma ställe som den började, i Örgryte Idrottsällskap.

Göteborg 1917
Wilhelm Friberg var ungkarl tills han var över femtio år. Det dröjde ända till 1917 innan han gifte sig och skaffade familj med den 26 år yngre Lalla Hammarbäck.

handbollshistoria, svenska mästare,
Handbollen har alltid haft ett starkt fäste i Göteborg, dock aldrig inom Örgryte IS.  Sporten gjorde bara ett kort gästspel i föreningen under 1940-talet innan den lades ner. Som högst nådde man division III, eller Västsvenska serien som den hette då.

boxning, svensk boxning, historiam boxningshistoria, nic bentson, flugvikt,
Nic Bentson eller Nils Bengtsson som han egentligen hette var en fruktad flugviktare med SM-guld 1925 som främsta merit. Den långa, smala boxaren spåddes en lysande framtid och ansågs ha goda chanser att bli europamästare. Efter guldet valde Bengtsson i stället att lägga vantarna på hyllan. På hösten samma år upphörde boxningssektionen i Örgryte.

brottningshistoria, sverige, mästare, svenska mästare, sm, idrottshistoria, 1950-tal
Örgryte IS är Sveriges framgångsrikaste brottningsklubb genom tiderna. Här ses föreningens elitbrottare i början av 1950-talet.

Stående från Väster: Lennart Andersson, Kent Synnergren, Georg Lindeberg,

Henning Wenngren, Åke Österberg, Gustav Andersson.

Knästående från vänster: Harry Lindholm, Birger Carlsson, Kaj Borg, Bertil Canderud, Östen Svensson, Bengt Johansson.

Örgryte is, öis, fotbollshistoria, sverige, svens fotbollshistoria, allsvenskan, sm, sm-guld, skottelaget, göteborg
1896 anordnades det första svenska mästerskapet i fotboll. Mästerskapet spelades i cupform i Helsingborg och i finalen slog Örgryte Göteborgslaget Idrottens vänner med 3-0.

Här syns vinnarlaget.

Bakre raden: J.B Simonsen, Nils Ericsson, Gustaf Larsson, Olof Hammarbäck.

Mellersta raden: Waldemar Nordström, Aron Hammarbäck, Sigurd Larsson

Främre raden: Ernst Lindberg, Nils Schytte, Adolf Helgesson

Göteborgs ff, 1931, göteborg
I augusti 1897 grundade den driftige Wilhelm Friberg ytterligare en idrottsförening i form av Göteborgs FF. Med detta ville han få fler ungdomar intresserade av fotboll samt öka konkurrensen då Örgryte i det närmaste var helt överlägsna. Under några år spelade GFF med de stora lagen och nådde bland annat finalspel i Svenska mästerskapen där man förlorade mot Örgryte. Klubben deltog också när det första nationella seriespelet startade 1910, i denna slog man bland annat Djurgården och IFK Göteborg. Något år senare fick GFF ekonomiska problem och gick en turbulent tid till mötes. Efter diverse turer hamnade laget slutligen i Majorna där man under 1930- och 40-talet stabilserade sig som ett typiskt division 3 lag.

Lagbilden ovan är tagen 1931

Stående fr. v. Arne Hermansson, Henry Claesson, Sixten Karlsson, Sven "Jack" Jacobsson, Thure Holmgren, Erland Brunbäck, Gunnar Toivonen och Gunnar Jonasson

Knästående fr. v Eskil Lundqvist, Göte Ahlgren och Sven Pettersson

ifk göteborg, 1910, sm, guld, djurgården
Även IFK Göteborg spelade på Walhalla under några år. Här besegrar man, inför 5.510 åskadare, Djurgårdens IF i SM-finalen den 16 oktober 1910. Det här året fick Örgryte nöja sig med att vinna den första Svenska fotbollsserien, en privat föregångare till Allsvenskan.


Den 6 oktober 1907 blev Örgryte svenska mästare i fotboll för nionde gången. I finalen på Stockholms idrottspark slog man IFK Uppsala med 5-1. Knappt tre år senare revs idrottsparken för att göra plats åt nuvarande
Stockholm stadium där OS skulle arrangeras.

1958, örgryte, öis, Karl-Erik Kristensson, Gunnar green, Lennart Wing, Agne Simonsson, Rune Börjesson, Stig Andersson. I. Karlsson,
958 års upplaga innehöll en rad profiler som såg till att laget tog sig tillbaka till Allsvenskan efter en lång tids svacka. Bland dem återfanns den spelande tränaren Gunnar Gren som återvänt hem till Göteborg från Italien. Laget spelade en frodig och anfallsglad fotboll och kom under denna tid att kallas "Lirarnas lag". Örgryte drog rekordpublik i match efter match och hade säsongen 1959 ett genomsnitt på 25 490 åskådare, ett rekord som står sig än idag.

 

Stående från vänster: Karl-Erik Kristensson, Gunnar green, Lennart Wing, Agne Simonsson, Rune Börjesson, Stig Andersson. Knäsittande från vänster: I. Karlsson, Vilgot Schwartz, Willy Andersson, Helge Börjesson, Stig Jarlsborn.
gunnar gren, historia, göteborg
Gunnar Gren hyllas efter bortasegern mot Landskrona 1958 som innebar att laget åter var tillbaka i Allsvenskan. Gren hade innan sin proffskarriär i Italien spelat för IFK Göteborg och övergången till Örgryte var inte populär bland de Blåvita. Ursprungligen kom han från Silverkällan i Majorna och det var på klassiska Gröna Vallen som han la sin grund som fotbollsspelare. Sin Allsvenska debut gjorde han för Gårda BK.


"Att hålla på Öis är inte en fråga om idrott, utan om en livsfilosofi"
 -
Björn Afzelius -